Vilken träningstyp är du?
Nedanstående text florerar just nu omkring via mejl. Jag
vet inte vilken väl insatt, humoristisk och skrivarglad
bruksperson som skrivit detta. Men bra är det.
Känner du igen dig? Det gör jag. Då apporteringshunden
och utställningshunden saknades har jag lagt till dessa
på slutet. Dessa texter bör enbart läsas av dig med
humor. Varning utfärdas!
Anette H
LYDNAD
Grenen för dig som inte vill ta ett steg utan att bli
kommenderad. Passar alla utan fantasi och
initiativförmåga, träningen utförs med slavisk
noggrannhet och förändras aldrig.
I lydnaden riskerar du aldrig att behöva ge dig ut i
skogen, utan kan tryggt stanna kvar på din klippta
gräsmatta eller klubbens lydnadsplan. Kräver minimal
kondition och smidighet av föraren.
Passar den som inte vill att hunden ska tänka och arbeta
självständigt, utan bara lyda. Perfekt gren för att låta
hunden sota för alla dina misslyckanden, taskiga
självkänsla och maktbegär. Äntligen har du fått någon
som du kan bestämma över och hunsa med.
Hunden till detta kan se ut hur som helst, men ska ju
helst vara en hyfsat vek rackare.
Viktiga karaktärsdrag
Dålig självkänsla, att traggla samma trista moment,
eller en microdel av ett moment, om och om igen. Förmåga
att ta order från andra utan att behöva tänka själv.
AGILITY
Grenen för dig som inbillar sig att du visst kan
springa lika fort som din hund samt skrika och vifta med
armarna på samma gång. (Män bör prova att göra dessa
saker samtidigt utan hund först, ni vet detta med män
och göra flera saker samtidigt).
Du är den ständige optimisten som trots att din hund
diskat ut sig tre gånger på raden, kommer att vinna
nästa lopp (det svåraste). Hoppet överger dig aldrig,
däremot överger dig ofta flåset och ibland hunden. Men
du är lika glad för det. 'Om inte' säger du så fort du
klivit av banan. Du har tusen förklaringar på vad som
gick fel och varför. Du är expert på domarmissar och vet
så väl att ena klon faktiskt var på kontaktfältet, så
det så.
Du tävlar mest för att träffa andra optimister. Du
tycker att det borde delas ut fler och större priser och
tar glatt emot jumbo-rosetter.
Här spelar hundrasen verkligen ingen roll, men snabb som
rackarn ska den vara.
Viktiga karaktärsdrag
Älskar att springa och bli svettig, förmåga att både
vifta, skrika och att hoppa upp och ner samtidigt.
Rosettgalen.
SPÅR
Sporten för den sanna individualisten! Kan utövas helt
utan att man behöver ta hänsyn till andra människor.
Något som du ser som ett stort plus.
Spårmänniskan vet alltid bäst själv. Spår är den
överlägsna grenen vad gäller bortförklaringar - ingen
annan än du vet ju vad som egentligen hände där ute i
skogen.
Ingen annan ser dina misslyckanden, utan det är helt upp
till ditt eget rymliga samvete hur du vill beskriva hur
din träning gått.
Vissa spårmänniskor medtager alltid extra apporter och
spårslut för att dölja ett eventuellt misslyckande, även
på tävling! Hundrasen för dig spelar inte så stor
roll, huvudsaken att den har en ras.
Viktiga karaktärsdrag
Ensamvarg, duktig på att räkna steg och pinnar, skarp
syn (du tar pinnarna - inte hunden), måttligt
terränggående, expert på undanflykter. Hemsk sångröst
för att skrämma bort älgar och vildsvin är ett plus.
Människor med uselt lokalsinne bör ha en superspårhund,
så att man kommer fram till rätt ställe, i alla fall
under samma dag som tävlingen pågår.
SÖK
Spårets motsats. Perfekt för dig som vill studera hur
människor i grupp fungerar - intriger, maktbalans,
skiftande ledarskap. En bra övning för framtida
deltagare i 'expedition Robinson'.
Bra sport för den som inte har så bra lokalsinne - även
den vimsigaste brukar hitta tillbaka de 50 metrarna till
mittstigen efter någon timme. Nackdelen är att alla i
gruppen vet exakt hur uselt din hund går, men samtidigt
så har du fördelen av att kunna skylla alla dessa
misstag på de andra i gruppen. Usla figgar och slarv på
stigen kan ju få det bästa sökhundsämnet att tappa
sugen.
Här krävs ju i någon mån en hund som är glad i
människor, som befinner sig i skiftande positioner i
skog och mark.
Viktiga karaktärsdrag
Älska att argumentera, bra på att skylla på andra,
mycket terränggående. Älskar du att kasta dig utför
berghällar och stup i 100 knyck, så är definitivt sök
den sanna grenen för dig.
Klarar av att ligga stilla i en snödriva eller inlåst i
en nedgrävd låda, hur länge som helst utan att förfrysa
eller drabbas av klaustrofobi. En mycket förstående
familj är ett måste, då familjens tänkta samvaro på
helgen, helt självklart byts ut mot fem timmar sök i
skogen.
RAPPORT
Grenen för de sanna latmaskarna. Du låter hunden och
hjälpföraren göra hela jobbet. Själv sitter du på
A-stationen och fikar.
En rapportmänniska bör ha mycket is i magen och gärna
leva efter tesen 'går det så går det', för hunden
kommer du inte se skymten av under hela träningspasset.
En stor förkärlek för att sitta och fika, filosofera
eller halvsova långa stunder i sträck är meriterande.
Kommer inte hunden tillbaka kan du hitta på vilka
förklaringar som helst - ingen har ju varit ute på
sträckan, så hur skulle dom i andra gänget veta vad som
är sant eller ej?
Rasen för dig är en snabb, hyfsat liten hund som kan
väja för ev. hinder och springa ifrån skogens ilskna
djur.
Viktiga karaktärsdrag
Lugn, lat och optimist. Tar dagen och träningen som den
kommer. Förkärlek för långa fikapauser. Konsten är att
finna en hjälpförare, som är en riktig hurtbulle, kräver
dock viss kompetens i att manipulera människor.
SKYDDS
Grenen för de som egentligen ville bli yrkesmilitärer,
poliser eller bara vanliga väktare, men som i själva
verket inte ens får bli dörrvakt på stans värsta sylta.
Har en stor förkärlek till militärgrönt och är den
enda sanna bruksmänniskan, enligt de själva. Här
råder ingen tvekan om vilken hundras som man ska ha,
schäfer eller möjligen en malinois.
Viktiga karaktärsdrag
Självsäker, dryg, bakåtsträvare. Förmåga att se ner på
alla andra grenar. Uppskattar hunddressyr á la 60-tal.
IPO
Grenen för dig som misslyckats i andra bruksgrenar och
snabbt behöver återställa ditt självförtroende. I IPO
kan alla bli världsmästare, för än så länge är du
garanterat ensam på din klubb att tävla i grenen.
Eftersom ingen annan förstår din träning, kan de inte
heller se dina misstag. Och om de tror sig se några
sådana, så förklarar du att 'nere på kontinenten' vill
man minsann ha hundar som gör precis som din. Lugn, du
behöver inte ha varit på 'kontinenten' för att använda
detta knep, det räcker att du hört någon säga det, så
är det så.
IPO har även den fördelen att spåren går i maklig takt
över välklippta gräsmattor, så någon risk för att du ska
tvingas ha bra kondition, råder ej.
IPO är snäppet bättre än skydds för den pryltokige, här
finns miljarder livsviktiga prylar att köpa och hänga
upp på hundburen. Dessa måste ju naturligtvis bytas ut
med jämna mellanrum, då det dyker upp något nytt nere
på 'kontinenten'.
Här är det riktiga brukshundar som gäller, bara de är 'belastningsbara'
och har rätt 'drifter'.
Viktiga karaktärsdrag
Missförstådd världsmästare, macho, pryltokig, föraktar
svenskskyddet och anser att allt som kommer utifrån
automatiskt måste vara bättre än det vi redan har i
Sverige.
APPORTERING
Apportering är mer en livsstil än en träningsgren. Har
en stark dragningskraft för "anglofiler" som älskar att
klä sig i grönt och att sticka näsan i vädret. Känns
igen på att de alltid har en visselpipa hängande runt
halsen. Oavsett om de är inne eller ute, pipan hänger
alltid där.
Jaktfolket anser sig vara lite förmer än andra. Att
retrieverrasen är en apporterande fågelhund mässas om
och om igen. Att sedan kanske tio procent av alla golden
som föds tränas i denna gren och kanske bara hälften av
dessa får användning av sina apportörer på praktiskt
jakt är en helt annan femma.
Hundträningen är nästan lika gammal som rasen. Ord som
ledarskap eller bristande ledarskap används flitigt i
dessa kretsar. Hundar som belönas vid inlärning med
godis får automatiskt problem med avlämningar.
Belöningen för hunden är att få en klapp på huvudet och
att få apportera, så det så.
Hundar som tjuvstartar när skottet går skyller man
hellre på att de är så "heta" än på bristande lydnad.
Hundarna (läs golden) är gärna gärna pinnsmala och mörka
och ser för det mesta inte ut som rasstandarden
föreskriver. Ljusa golden är en styggelse och de är
dessutom korkade, det vet alla.
Viktiga karaktärsdrag
Glada optimister som chansar hej vilt när de startar på
prov, där genomtränade hundar är sällsynta. Goldenägaren/uppfödaren
ser sig som en viktig "bevarare av rasen".
HUNDUTSTÄLLNING
För folk som fått för lite uppmärksamhet som barn. Titta
på mig och min hund, se vad vackra vi är. Titta vad vi
kan! Vi kan både stå och vi kan springa.
Uppfödarna visar också att om de parar två hundar som
ser likadana ut med varandra, får de avkommor som ser
likadana ut. Detta anses vara mycket svårt.
Många timmar ägnas åt bad, föning och trimning av den
rikliga pälsen. Mindre tid ägnas åt att motionera hunden
i skogen. Vacker päls är viktigare än muskler.
Det enda en utställningshund behöver kunna är att stå
still och springa i en ring. Tänkande hundar som tycker
att detta är tråkigt och vill göra annat, är ej showiga
och är inga riktiga utställningshundar. En showig och
korkad hund viftar på svansen åt vad som helst hur länge
som helst bara den får en godbit.
Utställningsfolket är en tapper samlad skara som färdas
från stad till stad och visar upp sig själva och sina
hundar. Man skulle kunna tro att de har skoj ihop, men
så är inte fallet. Man umgås klanvis och grattar sällan
den som vinner om den inte ingår i den egna klanen.
Knivarna far i luften så fort någon vänder ryggen till
och skvallret frodas friskt runt utställningsringen.
När fel hund vinner, vilket alltid är fallet, är domaren
"blind" alternativt "köpt", gärna både och. De är klart
att han/hon vinner, de känner ju varandra, är en vanlig
fras runt utställningsringen.
För en utställningsgolden spelar inte färgen på pälsen
någon roll så länge den inte är för mörk. Var denna
gräns går är dock oklart. Det är dock viktigt att ha
mycket päls.
Viktiga karaktärsdrag
Älskar att synas. Morgonpigga med campingutrustning och
Volvo V70. Tält, hagar, stolar och egon tar plats.
Vilken typ är du?