Text: Lisbet Helleberg

I morgon är det nyårsafton och jag bävar lite grann. Smilla gillar verkligen inte fyrverkerier och annat som smäller. Hon är jätterädd.

Förra året skrev jag brev till alla 25 husen i vårt kvarter och vädjade om återhållsamhet och bad grannarna att tänka på alla hundar, kattor och hästar i omgivningarna. Det blev en väldigt bra nyårsafton, några fyrverkerier en bit bort, men inget farligt i vårt område. Smilla klarade sig ganska bra. Vi var borta på nyårskalas och jag hade hängt mörkblå lakan för fönstren nere, så att hon inte skulle bli skrämd av fyrverkerier på himlen. Radion stod på och efter maten gick jag hem, och hämtade både Sigge och Smilla, så de fick fira in det nya året tillsammans med oss, ett dussin vuxna och ytterligare två hundar.

I år har jag inte engagerat mig, nyår kom alldeles för plötsligt. Inga brev har blivit skrivna, ingen oro har tillåtits drabba mig vid tanken på raketer som smäller. I stället har jag satsat på nyårspresenter till hundarna. Smilla har fått ett dofthalsband som ska ha lugnande inverkan. Dyrt som tusan, vi får väl se om det har någon effekt. Jag anar att effekten inte står i proportion till priset, men kanske, kanske har det någon liten effekt. Vi håller tummarna så länge. Och hoppas att kloka grannar inte lägger sina pengar på raketer och fyrverkeritårtor, utan satsar på champagne och lek med barnen i stället.