Tryggt och bra på hundhotell
Text och foto: Lisbet Helleberg
Eftersom hundarna inte kan berätta och hundägaren inte alltid se igenom eller förstå det som inte är så bra, så är det en kinkig sak att hitta ett hundhotell som passar både ens hund/ar och en själv.
Hundarna har bråttom, bråttom ut ur bilen när vi kör upp för den lilla backen och parkerar utanför det röda huset med de många hundgårdarna som är Lovisedals Hundhotell. De kastar sig ut ur bilen, nosar, nosar, rusar runt och kollar. Vilka är här nu? Vem har varit här?
Helen Nyman möter och hälsar på hundarna och sedan på husse och matte. Sigge passar på att ge henne en bamsekram på sitt vanliga vis och Helen visar Sigge och Smilla till deras dubbelrum. De får ett hörnrum den här gången, var sin hundkorg som vi bäddar med deras egna fällar. Dubbelrummet har, precis som alla de andra rummen, egen rastgård med hundlucka. Sigge rusar ut genom luckan och till och med Smilla, som är lite rädd när det är trångt, kryper efter. Det är spännande med ett eget krypin med uteplats.
Vi packar upp deras leksaker, godis, mat och koppel. Lämnar ett papper med korta uppgifter om hundarna, som kan vara bra att ha. Försäkringsnummer och våra telefonnummer. Skriver på inackorderingsavtalet och kommer överens om utcheckning/hämtning. Vi kramar om hundarna, mutar med en godis, ljuger lite och säger ”vi kommer snart”. Och så ger vi oss iväg till vårt människohotell för ett par, tre dagar i storstaden.
Inte
bara fint på ytan
Det känns tryggt
och bra att åka därifrån för vi vet att hundarna har det jättebra. Vi
har lämnat hundarna på så många olika hundpensionat och vet hur de
reagerar när de inte hamnar på ett toppenställe.
Nu har vi hittat ett hundhotell som är både jättefint på ytan – och på djupet. Alla är inte det. Det luktar inte ens hund inne på hotellavdelningen! Helen och hennes kompanjon Jenny Hamring moppar hotellgolven varje dag och spolar dessutom av dem med högtrycksspruta ibland. Det är skinande rent och fint överallt. Och för husse och matte är det underbart att inte behöva tvätta de medhavda fällarna med detsamma man kommer hem.
Vi har lämnat våra hundar på små hundpensionat där de haft härlig tillgång till utevistelse, men där de nog inte fått så mycket motion. På ett ställe fick de jättelånga skogspromenader, men tvingades sova i en hall tillsammans med ett helt gäng hundar, som alla låg i burar. Fast våra två hundar vägrade bur. På ett annat ställe var det rent och fint, fastän rastgårdarna var ganska små. Sista gången vi lämnade hundarna där upptäckte jag att innehavarinnan hade en bebis och då förstod jag att så mycket motion kunde ju hundarna inte få. Man lämnar ju inte en bebis för att gå ut och gå med inackorderingshundar och att gå med både barnvagn och flera hundar låter som en jobbig variant. På nästa ställe fick de bra med motion, det fanns stora rastgårdar, men hundrummen var små och personalen förstod sig inte riktigt på retriever.
Titta, fråga och provbo
Det är alltså viktigt att noga syna hundhotellet innan man
lämnar sin hund där. Ta reda på alla rutiner och kanske viktigast av
allt, hotellägarnas ”hundsyn”. Åk och titta och prata och fråga, innan
ni bokar in hundarna!
Vi åkte till Lovisedal och tittade ordentlig och pratade. Dessförinnan hade jag lusläst den informativa hemsidan, så jag visste ganska mycket. Vi ”godkände” hundhotellet och bokade in Smilla och Sigge en vecka. Men innan Helen och Jenny accepterade veckovistelse måste hundarna provbo ett dygn, för att de skulle se att allt funkade och att hundarna trivdes. Det tyckte vi var ett jättebra och seriöst arrangemang.
Provvistelsen avlöpte väl och hundarna trivdes under sin försommarvecka lite senare och sedan dess har det blivit ett antal hotellnätter i Lovisedal.
När vi hämtade hundarna förra gången satt det en skylt på deras dörr: ”Snällingar. Kan gå med vem som helst.” Och då blir man ju glad och förstår att hundarna har det bra och trivs.
Välfyllda dagar
Dagen på hundhotellet börjar med en kort morgonpromenad och
sedan serveras frukosten. Därefter fäller Helen och Jenny upp
hundluckorna så att hundarna kan gå ut i sina rastgårdar.
Sedan vankas dagens långpromenad då Helen och Jenny går ett antal kilometer med hundarna. Sigge och Smilla går lösa i skogen och njuter. Sigge som klarar mycket längre promenader än Smilla får gå en extra sväng tillsammans med någon annan hund, medan Smilla tar det lite lugnt inne på dubbelrummet.
När Helen och Jenny har sin lunch är det vila som gäller och stängd hundlucka. Lugn och ro ett tag i väntan på eftermiddagshändelserna. Då vill Smilla och Sigge helst vara ute i det stora hägnet – 1000 kvm skogsbacke, stenar och stubbar och garanterat mycket goda dofter att nosa på. Hotellgästerna får turas om att vara där ute, de andra kan vara i sina egna rastgårdar.
Innan middagen serveras får hundarna en kort promenad och sedan är det vila på rummet. Eller lite lek med rumskompisen eller en favoritleksak. Innan det är dags att sova för natten blir det en kort kvällspromenad och precis som här hemma nattas hundarna med en god -natt-godis.
Jag ser framför mig hur Smilla kryper ihop i sin korg och Sigge hoppar ur sin och sträcker ut sig på golvet. Raklång med bakbenen bakåt. Precis som hemma. Trygg och trött.
