Text och foto: Lisbet Helleberg

Barcelona måste vara hundarnas stad framför andra. Överallt ser man hundar. Små hundar, stora hundar, renrasiga hundar, blandraser, ljusa och mörka, fläckiga och spräckliga, långhåriga och korthåriga, långa ben och korta ben.

De allra, allra flesta hundar är ordentligt kopplade, småhundar mest i sele och litet flexikoppel. Större hundar med rejäla halsband och korta koppel. En och annan lös hund ute med husse på kvällspromenad.

Hundarna verkar vara välkomna överallt, i affärer, på kaféer och krogar, hos bagaren och charkuteristen och i fiskaffären och säkert hos frisören och banken också.  Men inte på tunnelbanan och det är nog av säkerhetsskäl och för hundarnas bästa. Den drygt 4 km långa stranden har också hundförbud. Som dock trotsas av en och annan hund och hundägare.

Det enda som man som svensk hundägare blir lite bekymrad över är den totala bristen på bra och trevliga kiss- och bajsställen. På varenda gräsmatta sitter en skylt, ”förbjudet att beträda gräsmattan”.  Oftast en tecknad liten skylt med gräs och en sko – överkorsad. De kisställen som bjuds är kvadratmeterstora ”hål” i trottoarernas stenläggning, med ett stort träd i mitten på hålet. Till de hålen går alla mattar och hussar med sina hundar. Och hundarna gör snällt ifrån sig i sanden eller gruset i det fyrkantiga hålet där inte ett endaste grässtrå växer. Nu står föralldel träden – och hålen – ganska tätt, med några meters lucka.  Och för varje hund finns det säkert förfärligt mycket spännande dofter i trädhålen. Men ändå.

Guldläge
När hunden bajsat tar de allra flesta hundägare upp högen med papper. Typ Åhlén & Holms katalog som vi hade på utedassen förr i världen. Vilket guldläge för en bajspåseexportör!

Jag undrar hur länge jag skulle behöva gå bland trottoarhålen för att få Sigge och Smilla att göra ifrån sig. Lite kiss på trädstammen skulle förstås Sigge kunna åstadkomma, men sedan? Jag tror inte att jag skulle få någon användning för medhavda bajspåsar. Det är nog tur att de är kvar hemma och får bo på hundhotell och kan springa lösa i skog och mark och kissa var de vill.

-Titta bakom dig, säger maken, när vi tar ett glas vin en eftermiddag på en av Barcelonas många strandbarer.  Jag vänder mig om och ser en liten hund, en chihuhua eller något sådant, som sitter i en ryggsäck på en egen stol vid bordet bakom. Matte matar med småbitar från tallriken. Hunden är helt nedstoppad i den specialsydda ryggsäcken, bara huvudet tittar ut ur öppningen. Hund och matte verkar njuta lika mycket av barstunden.  

Spännande köttdisk
När vi med stora ögon traskar runt på Spaniens största matmarknad ser vi flera hundar vid de härliga köttdiskarna där deras mattar väljer mellan lammstek, kanin och kyckling. Vid de maffiga fisk- och skaldjursdiskarna trampar också hundarna omkring på golvet. Och ingen lyfter ett ögonbryn.

När Katalonien firar sin nationaldag och tiotusentals människor är ute på gatorna, då är hundarna med förstås. I trängseln och bullret. Vant lägger de sig ned vid husses eller mattes fötter, när de lyssnar på politiska anföranden och den svårsjungna nationalsången. Det är 30 grader varmt, svetten rinner på min rygg och jag undrar hur goldenhanen strax bredvid mår i värmen och trängseln. Men han verkar så nöjd så. Ett par kommer förbi med sin lilla dvärgschnauzer, matte, husse och hund har alla likadana sjalar i de spanska färgerna, runt halsen. Ska det firas så ska det!

Passivitetsträning
Några gatuhundar ser vi inte till på hela veckan. De få hundar som springer lösa har halsband och alltid en husse eller matte i närheten. Ibland ser man några hundar som leker och här och där ett par som nosar på varandra. Men oftast går hundarna bara på i sin egen lilla värld och struntar blint i de passerande artfränderna, nosar mest på kissfläckar på fasaderna. Alla gator har minsann inte alléer med träd och kisshål! När husse eller matte stannar för att prata med någon bekant lägger hunden sig snällt på trottoaren. Barcelonas hundar kan konsten att koppla av. Passivitetstränade av rödljus och intensiv storstadstrafik.

Nytvättad gata med "hundallé" och kisshål.