Rasens bakgrund

Golden retriever kommer från gränstrakterna mellan England och Skottland.

Golden retrievern avlades fram som fågelhund med apportering av vattenfåglar som specialitet. Rasens ursprung går tillbaka till en parning i slutet av 1800-talet och ett par valpar som fick beteckningen "golden".

Den första uppfödaren var skotten Sir Dudley Marjoriebanks, sedermera adlad lord Tweedmouth av Guisachan i Inverness och det är tack vare honom som rasen existerar.

Golden härstammar från en gul wavycoated retriever och en tweed water spaniel, som lord Tweedmouth parade. Dagens golden tros härstamma från ett fåtal parningar mellan hundar som kan härleda till lord Tweedmouth uppfödning.

Före lordens tid
Golden & labrador retriever
Text: Moa Persson

Som för så många raser är ursprunget höljt i dunkel och byggs mest på gissningar och spekulationer. Olika teorier har publicerats genom åren, men samtliga kommer fram till att det fanns två olika typer av hundar på de två canadensiska halvöarna Labrador och Newfoundland på 1600- och 1700-talen.

De två typerna är beskrivna på olika sätt, men i början av 1800-talet kom namnen den stora och den lilla newfoundlanden. Dessa namn ger vid handen att hundarna ursprungligen kom från Newfoundland, men eftersom arbetssättet passade folket bättre på halvön Labrador exporterades de senare dit.

Den mindre varianten beskrevs som huvudsakligen svart, av mellanstorlek med kort och vågig päls, de var snabba och utmärkta simmare, och de gav inte upp förrän arbetet var färdigt.

Dessa hundar var förmodligen de som var ursprunget till dagens labradorer, och senare även dagens golden.

Fiskarna tyckte mycket om dessa hundar, för deras stora arbetskapacitet, för att de inte gav upp i första taget och för att de var lätta att träna.

Huvudsakligen användes hundarna för att dra in fiskarnas nät, men fiskar som lyckades smita ur näten apporterades också av dessa snabba simmare. Hundarna gjorde absolut fångsten större för dessa fiskare. Annat som gärna också apporterades var småvilt och fåglar.

Hundarna användes också för att dra kälkar på vintrarna. Klimatet var kallt och hårt med mycket snö under flera månader per år, utan hundarnas tjocka dubbla päls skulle de inte kunnat överleva. Flera av hundarna hade även uttersvans som de använde som roder när de simmade.

Simhuden mellan tårna var ett annat verktyg för att kunna ta sig fram i vattnet, men även när de skulle ta sig fram över hala klippor. Styrkan och förmågan att passa in i detta hårda liv, visade att dessa hundar behövde flera generationer för att bli ursprunget till dagens retrievers.

Man ska också tänka på att dessa gamla retrievers levde i primitiva och fattiga familjer. Förmodligen är det därför de inte finns avmålade i dåtidens konst. Detta kom först senare.

Hunden från St John - fiskarnas hund
En väl utvecklad instinkt för apportering och förmågan att vilja vara till lags fascinerade det engelska folket, de kom i kontakt med dessa hundar när de var på segelutflykter till Canada.

Speciellt då Peter Hawker som 1814 skrev boken “Instructions to young sportsmen” blev så betagen i dessa hundar att han köpte flera från de Canadensiska fiskarna. Han kallade dom för korthårig St Johns hund. St John var dåtidens stora hamn i Canada, där kom och gick fiskebåtar hela tiden.

I England växte intresset för dessa envisa, korthåriga hundar med stor kapacitet och villighet att arbeta. Hundarna användes frekvent till apportering av småvilt både i Skottland och de norra delarna av England och från de första importerna började populationen att växa.

De tre mest berömda uppfödarna av labrador i detta tidiga skede var lord Buccleuch, lord Home och lord Malmesbury. För golden var det lord Tweedmouth.

De använde hundar av redan etablerade retriever raser som curlycoats och flatcoats, men för att utöka blodslinjerna och för att få det mest perfekta verktyget när de jagade började de nu också att använda de importerade hundarna.

Namnet St Johns hund blev mindre och mindre använt, istället kallades hundarna labrador och golden retrievers. I början av retriever historien var nästan alla hundarna svarta, men oftare och oftare föddes gula valpar och några av dessa var långhåriga och mer goldenfärgade.

Dessa långhåriga och gula retrievers koncentrerade sig lord Tweedmouth på och han var mycket noga med att föra stambok över sitt avelsarbete.

Rasernas erkännande
Labradoren etablerades av engelska kennelklubben år 1903 och golden retriever 1913.

Tyvärr förlorade golden retrievern mycket under båda världskrigen, men under senare delen av 1940-talet rekonstruerades rasen och har sedan dess vuxit i antal runt om i världen.

Labradoren hade lyckan att oftast finnas i familjer på landsbygden och överlevde därför de stora krigen bättre. Efter andra världskriget började en annan och lättare typ ses. De två distinkt olika typerna vi nu ser, mer än 60 år senare, är resultatet av dåtidens avel.

Dagens skillnad mellan labrador och golden gjorde sig redan under krigstiden gällande. En labrador letar aktivt efter mat, det gör inte en golden, inte på samma ihärdiga sätt som en labrador. Detta var en av anledningarna till att labradoren inte tog lika stor skada som golden gjorde under krigstiden.

Till Sverige kom golden retrievern under 1950-talet. Mer finns att läsa om rasens historia i bland annat Goldenklubbens stamtavleböcker.