Lite om kastrering av hanhund

Text och bild: Listbet Helleberg

Strypt manlighet
Vår snart treårige goldenkille Sigge är inte lika mycket kille nu som tidigare. För tillfället har en kastreringsspruta satt stopp för hans manlighet. Han verkar inte bry sig, men vi tycker att livet med Sigge blivit mycket enklare.

Jag vet inte om Sigge varit extremt kissig av sig eller om han är som de flesta hanhundar. Jag har läst att en hanhund lätt kan kissa 80 gånger på en promenad. Sigge har nog kissat 85 gånger, men det kan man ju leva med. Problemen kom när han var drygt två år och vi var på semester hemma hos son, sonhustru, barnbarn och gårdshundstik, då kissade han plötsligt inomhus. Lyfte benet mot skorstensröret på övervåningen och mot den svarta soffan i vardagsrummet. Efter det fick han bo i tvättstugan.

I julas kissade han mot en golvblomma i badrummet hos vår dotter där vi firade jul. Två bearded collie firade också jul där, antagligen föranledde det kissandet. En hund kissade på mattan i vardagsrummet. Vilken hund vet vi inte, men Sigge är misstänkt. Därefter har han kissat hemma hos grannhunden Iris och hemma hos hennes syster Tyra. Där har han varit många gånger utan att kissa, men i höstas/vintras började han med de här dumheterna. Att han kissmarkerat ute mot deras blomkrukor kan vi leva med, men inne! Det går inte för sig!

Jobbig löpperiod
När sedan Tyra började löpa och även rottweilern Svea som bor i närheten, blev Sigges liv riktigt jobbigt. Att han drog som besatt när vi var ute och vi inte kunde ha honom lös var en sak. Men han satt ute och ylade och grät så det hördes vida omkring. Kväll efter kväll. Sveas husse berättade att de hörde hans gråt ända ner till sig, ca 500 meter härifrån. Vi tyckte synd om honom, förstod att han inte kunde tygla sina känslor, men försökte ändå vara stränga och bestämda.

Det var då jag började fundera på kastreringssprutan. Kollade med veterinär vad det egentligen var för något och vad det skulle innebära. Husse och jag sammanträdde – utan Sigge – och beslöt att vi skulle pröva detta.

Vi beställde tid och Sigge fick en dos suprelorin, ett medel som sakta stryper testostoronproduktionen. Vi skulle inte märka någon skillnad förrän tidigast efter fyra veckor, sade veterinären. Sprutan skulle sedan verka i 6 – 8 månader.

Inga kissmarkeringar
Det tog sex veckor innan vi märkte att Sigge ändrat sitt beteende. Helt plötsligt kissade han bara några få gånger under promenaden, ungefär som Smilla. Alla tidigare nerkissade  snöklädda grästovor sprang han plötsligt förbi. Han har varit hemma hos både Iris och Tyra och uppträtt till full belåtenhet. Kissar knappt ens ute i deras hundgårdar. Skulle inte drömma om att lyfta benet mot en blomkruka. Det känns tryggt och bra för alla inblandade parter.

Hemma har han också ändrat sitt beteende lite grann. Han är inte ute lika mycket som tidigare, utan kan rent av komma in och sova middag i en hundkorg. På kvällen kommer han in och går och lägger sig tidigare. Förut var han alltid ute tills man tvingade in honom.

Han har också blivit mer intresserad av mat och matlagning, flyttar sig endast svårligen från köket när vi håller på att laga mat. Men det betyder också att han är lite mer sugen på godis när vi är ute och håller sig gärna nära husse och matte för att få berömgodis. Den förändringen hamnar verkligen på pluskontot! Det gör också det faktum att det är slut med allt ”snoppdropp”. Vi hade alltid små gula fläckar på parketten, det har vi inte längre. Däremot kramas han inte lika mycket nu som tidigare.

Inga nackdelar
Några nackdelar har vi inte kunnat notera. Vi är noga med att han får precis lika mycket mat som vanligt, även om han nog gärna skulle vilja ha dubbelt upp.

För oss var den här tillfälliga kastreringen ett alldeles utmärkt alternativ till operation. Nu vet vi hur vår hanhund fungerar utan sitt könshormon, skulle vi av någon anledning ångra oss är det ju bara att vänta ut sprutans verkningar. Nu prövar vi så här ett tag och väntar och ser hur länge sprutan håller i sig. Sedan får vi fatta ett nytt beslut, spruta eller inte. Jag skulle kunna tänka mig att resultatet blir att vi kör ett par tre omgångar med sprutor och om allt fungerar som hittills så kanske vi låter kastrera honom på riktigt. Men allt beror på hur han mår och fungerar till vardags. Och nu mår han bra.

Tillbaka

Olika typer av kastrering av hanhund
Behandling med suprelorin minskar nivån av testostoron i blodet. Spermieproduktionen minskar, könsdriften likaså. Effekten varar minst ett halvår, kanske upp till åtta månader. När supelorinet slutat verka blir hanhunden som vanligt igen, med alerta på könshormoner.

Denna behandling skiljer sig från den s k kemiska kastreringen, som var vanlig förr. Då får hanhunden får ett tillskott av kvinnligt könshormon, som påverkar hunden på ett annat sätt. Hunden kan då bli lite mer tikaktig i sitt sätt att vara.

Den tredje typen av behandling är kastrering genom operation. Då tas testiklarna bort och det beslutet är oåterkalleligt. Hunden kan alltså inte producera könshormon och kommer att fungera som hanhundar gör som behandlats med suprelorin som Sigge.

Ingen av dessa behandlingar täcks av försäkring. En operation går på minst 5000 kronor. En spruta kostar 600 och uppåt, men ska den tas livslångt blir det ju betydligt dyrare än en operation.

Anettes kommentar
Här hemma i Sverige är det lite hysh-hysh kring kastrering av hanhundar. Jag förstår inte varför. Om man som Lisbet har en hanhund som blir starkt påverkad när områdets tikar löper är kastrering en bra lösning, både för Sigge och Lisbet.

I USA är det tvärtom. Där kastrerar man generellt de hundar som inte ska användas i avel.

När det gäller katter har vi svenskar en annan syn på saken. Nästan alla hankatter kastreras. Samma sak med hästar. De flesta hästar som inte används i avel kastreras.