Ibland måste man tala om för sin hund att "detta gör du inte om" eller att hunden nonchalerar ett "nej" eller vad det nu kan vara.

Det är bättre att "ta i ordenligt" en gång i stället för att hålla på och tjafsa med hunden och småkorrigera den gång på gång vilket inte brukar ge någon effekt och som är ojust mot hunden.

Istället kan man göra som tiken gör när hon korrigerar sina valpar. Nyp snabbt till i nackskinnet och väs lite lågt och argt. Så fort hunden slutar med något ofoget så blir vi sams igen.

Svenska Kennelklubben skriver så här om korrigeringar:

För SKK är det självklart att all hunddressyr skall utgå från positiv inlärning och förstärkning. I den mån en hund behöver korrigeras, får tillrättavisningen aldrig vara onödigt hård, den måste anpassas till individen, förseelsen och situationen och får aldrig styras av förarens ilska eller dåliga självbehärskning. Bra formulerat av Svenska Kennelklubben.

I många hundböcker av äldre datum kan man läsa att man sätter sig ned mittemot hunden, tar tag i kinderna på hunden och stirrar den i ögonen och samtidigt talar med låg arg röst. Men det ger sällan något resultat utan hunden tycker att det är obehagligt och när den väl är lös så är det hela glömt. Har man otur så kan få en hund som inte vill vara nära och ha ögonkontakt om man stirrar den ilsket i ögonen.

Det är alltid svårt att tala om hur andra ska korrigera sin hund. Det gäller att känna sin hund och veta hur mycket man behöver ta i med röst och/eller händer.

Oavsett hur man korrigerar sin hund så är det viktigt att man blir sams efteråt. Det finns hundar som mår mycket dåligt av att en korrigering inte blivit upplöst av husse/matte.

Anette Hellgren