Snart är hon vuxen

Text: Anette Hellgren. Foto: Helene Strömbom.

I juni fyller Gullan två år och är att betrakta som en vuxen hund. Mycket har hänt under vår tid tillsammans. Den gulliga och vilda valpen utvecklades till en stark och lite egensinnig unghund. Gullan är fortfarande en mycket glad hund och hon är förvånansvärt stark för att vara tik men hon är numera en lydig hund som det är en fröjd att leva med.

Koppelbekymren som vi hade ända tills för ett par månader sedan är numera ett minne blott. Hon traskar glatt på vid min vänstra sida endast med undantag för att göra ifrån sig eller för att titta på en fågel.

Har man en fågelhund så har man
Hennes fascination över fåglar vet dock inga gränser. Den enda gång hon har svårt att lyssna på mig är när hon spanat in en fågel. När hon springer lös behöver jag inte vara rädd för att hon ska sticka till andra hundar, människor eller jaga vilt. Men fåglarna... Som tur är inser hon snabbt att hon inte hinner ifatt dem men det är ändå ett litet bekymmer.

Tänk om hon är på en lydnadstävling och vid momentet platsliggning och det kommer en fågel farande, då vet jag inte vad som händer. Jag får väl träna mycket på platsliggning och göra det där det finns gott om fåglar så ska det väl ge sig.

Framtiden vet man lite om
Vi kommer att fortsätta att träna både apportering och tävlingslydnad och kommer väl till start vad det lider. Men jag har inte så bråttom. Dessutom ska vi prova på viltspår i vår fast där har jag inga större förhoppningar. Jag tror att Gullan precis som min andra Rossmix-hund Lesley kommer att skena genom skogen i full galopp.

Däremot tror jag på att lära henne söka kantareller, det borde passa denna fartiga tik som gillar att använda sin näsa och så praktiskt för matte som är lite lat.

Ett utställningscert till så blir hon svensk utställningschampion så det ska väl ut och springas lite i utställningsringarna i sommar.

Flockliv
För övrigt är livet med en flock golden retriever till stor glädje precis varje dag. Även regniga dagar och då tre smutsiga hundar kommer hem. Om jag skulle räkna alla skratt och leenden som mina hundar framkallar under en dag är det massor. Några av mina vänner som inte lever med hundar har svårt att förstå varför. Och jag har svårt att förstå varför inte.

Däremot kommer jag inte att ta hem några fler hanar utan siktar på att åldras med tikar. De är lite mindre och betydligt lättare att både träna och hantera. Att byta ras är inte att tänka på, det är och kommer att förbli golden retriever för hela slanten.

Tillbaka

Envis och stark, nyfiken och glad, följsam och lyhörd och numera lydig. Men det händer att mat försvinner från köksbänken ibland, men vad gör det när man får dela livet med en Gulla.