Unghundsträning

Raketen tur och retur

Text & foto: Anette Hellgren.

Jag har gillat Gullan från det att jag kunde urskilja henne från sina andra fem systrar och det tack vara att Helene hade satt på henne ett gult halsband. Därav namnet Gul-lan.

När valparna var sju veckor gamla skulle det beslutas vilken tik som skulle stanna kvar på kenneln. Det rådde delade meningar om det var tiken med det svarta, lila eller gröna halsbandet som skulle stanna. Själv hade jag bara ögon för den gula intensiva och roliga valpen och hon fick stanna kvar. Men då, för två år sedan, var det inte läge att ta hem en fjärde golden men jag var glad att hon blev kvar på kenneln.

Det började med ett jullov
Fem månader gammal fick hon komma till mig på en månads jullov som sedan följdes av ett påsklov och ett sommarlov och så hoppsan, blev hon kvar.

Ett hundliv utan en Gulla är nu helt otänkbart vilket stod klart för mig i helgen då hon följde med sina uppfödare Moa och Helene till Borås på hundutställning. Vi saknade henne alla, både tvåbenta och fyrbenta.

Utställningsmeriteras
Gullan som gör allt snabbt hade innan hon fyllt ett år varit på fem utställningar och fått fyra cert (tre i Sverige och ett i Holland).

För att en hund ska bli utställningschampion krävs att den har tre cert, varav det tredje ska komma efter hunden fyllt två år. Två år och två veckor gammal fick hon sitt femte cert och blev svensk utställningschampion. Vilket är roligt för hennes uppfödare men betydelselöst för Gullan själv.

På resande fot
Gullan hade skött sig både i utställningsringen och i bilen samt på hotellet. Hon var lika glad och trygg som vanligt. Som valp avskydde hon att åka bil men nu kastar hon sig in i vilken bil som helst, bara hon får följa med.

Ingen tonåring längre
Två år fyllda är hon nu en vuxen hund. Och som många hundägare undrar jag, var tog den busiga valpen vägen och var kommer den lydiga hunden ifrån?

Jag är glad att jag skrev om Gullan och kan nu läsa texterna om hennes och mina duster som mest bara varit roliga. När jag började skriva om min hundträning med Gullan visste jag på fullt allvar inte hur det skulle gå. Men det gick bra, det gick t.o.m. bättre än bra och nu avslutar jag mina skriverier om Gullan. Fast vi kanske återkommer då det ska lydnadstävlas och genomföras en mentalbeskrivning i höst. Och apporteringsträningen pågår för fullt.

All lydnad är inte på plats - än. Hon jagar fortfarande fåglar och smiter hela tiden iväg när vi tränat klart och jag ska byta hund. Och när jag skäller på henne blundar hon och suger in kinderna och ler. Och vem kan vara sur då?

Några sista tips

  • Älska och träna den hund du har och inte den hund du vill ha, är ett mycket gott råd jag fått av min kamrat Lena.

  • Jämför inte din hund med andra. Din hund är liksom du unik och man utvecklas olika. 

  • Jag tänker sällan på att nu ska jag ut och träna mina hundar utan att nu ska vi ut och leka och ha skoj, vilket vi har.

  • Den tid och energi som du lägger ned på hunden får du tusenfalt igen.

Ansökan om titel
För att Gullan ska få sin championtitel fyller hennes uppfödare i en ansökan till Svenska Kennelklubben, där har Helene fyllt i; ägare Anette Hellgren. Tack! Tack för en på alla sätt fantastisk hund!



Ch Rossmix Last But Not Least

Varför utställningsmeritera en hund?
Hundutställningar är ett sätt att utvärdera en tik och hanes avkomma. För en uppfödare är det värdefullt att få reda på vad en domare tycker är hundens förtjänster och ev fel. Detta för att kunna komma vidare i sitt avelsarbete. Där målet är att föda upp rastypiska golden retriever. Men hur hunden är på utställning ger bara en liten vägledning. Mentalbeskrivning, funktionsbeskrivning och allehanda prov ger mer information.

Snyggast hund vinner?
Nej, det är den hund som domaren upplever stämmer bäst överens med den av SKK godkända rasstandarden som vinner.

Rasstandarden för golden retriever beskriver en jakthund som ska vara byggd för att klara av att apportera fåglar och småvilt från både land och vatten. En sådan hund måste bl.a. kunna röra sig ordentligt, ha en ordentlig käke och hals för att kunna apportera in tunga och stora apporter och ha starka tassar som klarar av att ta sig fram i svår terräng.

En välkonstruerad hund har fysiskt sett större chans att hålla än en hund som är mindre välbyggd, framförallt om man vill jobba aktivt med den. Men det är helt min egen åsikt.

Tillbaka    

 


© Helene Strömbom, Anette Hellgren

Inga sidor, foton eller delar av denna webbsida får kopieras utan tillstånd.