Tre år fyllda och vuxen

Text & foto: Anette Hellgren.

Var tar tiden vägen? Nyss var hon en busig valp, en intensiv tonåring och nu är hon en vuxen sansad hund. Gullan är fortfarande vild och galen, raketfarten finns fortfarande men nu är den kanaliserad till apportering, lydnadsträning och all lek förstås.

Av de sju golden jag haft är hon den hund som utmanat mig mest och som krävt mest träning men nu är hon den hund som står mig närmast. Hon är idag aldrig långt ifrån mig och viftar och slår med svansen bara jag lågt säger hennes namn.

När jag läser texterna som jag skrivit om vår tid tillsammans tänker jag; var hon verkligen så jobbig? Och tänk att hon högg mig hårt i rumpan varje gång jag sade att nu är träningen eller leken slut. Och all mat som hon snott från köksbänken samt alla disktrasor och handdukar som hon tuggat sönder.

Jag vet att de finns de som tycker att mina träningsmetoder är lite mesiga och kanske de är det. Men vilken glad och trevlig hund jag har och vilken härlig relation vi har ihop. Jag hade inte velat missat det på bekostnad av att träningen skulle gått snabbare.

Nu ska vi gå kurs
Men Gullan är inte perfekt tränad. Hon har fortfarande en stor jaktlust som jag hela tiden måste styra när hon är lös i skogen. Så länge jag har en boll eller en apport som hon får söka upp eller att hon har andra uppgifter som att hoppa upp på stenar och omkullvälta träd då struntar hon i viltet. MEN om hon inte har en uppgift då hittar hon på att bl.a. söka upp och driva vilt, vilket förstås inte är ok.

Vi ska gå en anti-jaktkurs hos Hundens Hus. Rapport om kursen kommer förstås.

Lydnadstävlandet har inte kommit igång än men vi är snart där. Alla momenten sitter som de ska, nu ska hon bara störningstränas, sen så...

Hittar på saker själv
Gullan har aldrig tråkigt. Och skulle hon ha det så kan hon roa sig själv. En lek som hon kommit på när vi är på landet och ytterdörren står öppen då plockar hon ut alla skor på tomten och leker med dem. När vi hittar henne mitt i buset börjar hon på eget initiativ att apportera in dem allihop.

Dessvärre har nog både matte och husse skrattat åt henne så nu är det en rolig lek, att först bära ut och sedan bära in. Visst skulle man kunna bli lite arg och irriterad, men vi ger henne frihet att busa. Vad gör det om det ligger skor lite här och var, det går ju att ställa undan dem i garderoben.

Förändringar i flocken
Gullans bästa kompis Reddy finns inte längre. Jag var ett tag orolig för att hon skulle sakna honom och all lek. Nu finns ju storebror Les men han är snart tio år och har liksom inte samma ork.

Det är inga problem sade kloka husse. Vi får leka mer med henne. Och det gör vi. Minst en gång om dagen och gärna två har vi intensiva lek och kelstunder. Och Gullan verkar hur nöjd och glad som helst.

Att teorin om att lek och träning främjar relationen mellan hund och ägare, det skriver jag under på.

Tillbaka