Jag trodde vi var klara med grundlydnaden
Men det var vi inte. Nyfyllda två år respekterar hon inte alltid vårt nej-kommando. För det mesta lyder hon men om hon är en bit bort och det finns badvatten i närheten eller kanske en fågel som man kan jaga då lyssnar hon inte. Något måste göras åt detta då hundar som inte lyder ett nej och som gör lite som de vill själva aldrig kan få gå lösa, och så vill vi inte ha det.

Gullan vet vad ordet nej betyder men jag tror inte att hon förstår att det finns ett krav på att hon alltid måste lyda. Dags att arrangera en situation där vi (husse och matte) kan planera exakt hur vi ska korrigera Gullan och få henne att förstå vad vi kräver.

Vad betyder nej?
För oss betyder nej att hunden genast ska avbryta sin handling, oavsett om det är att jaga vilt eller att sticka iväg och bada.  Sedan ska hunden lyda efterföljande kommando som kan vara "stanna" eller "kom".

Kan man skriva om det här?
Jag hoppas det. Jag vet att det här med att hur man korrigerar en hund är ett känsligt ämne men jag gör ett försök att beskriva hur jag tänker och går tillväga. Det som jag beskriver här fungerar för mig men det passar inte alla hundar. Innan man bestämmer sig för hur man ska korrigera sin hund måste man ta sig en lång funderare över hur man klokast ska gå tillväga. Hunden måste förstå att det är allvar och man ska inte behöva korrigera om och om igen för då har korrigeringen inte fungerat.

Till att börja med så vet Gullan vad nej betyder när hon är nära, men 20 meter bort sitter det inte lika bra. Gullan är en mentalt stark hund. Det är inte mycket som berör henne, samtidigt har hon massor med "will to please". Vi hade samma bekymmer med vår gamla goldentik. Hon hade också mycket egen vilja och vek inte ned sig i första taget. Så vi beslöt att göra på samma sätt som vi gjorde för 13 år sedan. Att hålla på med godis och matskålar och säga nej fungerar inte på en hund med mycket motor och egen vilja. Man måste dessvärre bli fysisk men naturligtvis inte slå hunden eller göra den illa på något vis.

Hon kommer inte undan
Vi beslöt oss för att husse skulle sköta om korrigeringen och jag stod och läste av Gullan, fotade och instruerade husse.

Vi bestämde oss för att husse skulle ta en kort promenad och ha henne lös. Det är när han närmar sig vår tomt och går längs med stranden som Gullan kan ta tillfället i akt för att sticka iväg och bada.

Planen var att om Gullan stack iväg trots att husse ropade nej så skulle han springa efter henne. Oavsett om hon var ute och simmade så skulle hon fångas in och släpas upp på land för att lagom bryskt läggas ned på rygg.

Planen fungerade utmärkt. Gullan stack som planerat och struntade i husse som vrålade nej och som genast började jaga henne. Han fick tag i henne i vattenbrynet och tog tag i henne och lade ned henne på rygg. Sedan pratade han mycket argt med henne. Hon drog direkt tillbaka öronen, fick långa mungipor och blundade. Svansen slog en stund men efter bara ca 10 sekunder låg hon avslappnad och helt stilla. När det gått ca en halv minut sade jag åt husse att resa sig upp och bara kommendera henne att följa med, vilket hon villigt och glatt gjorde.

Här vet jag att det är många instruktörer som tycker att det är viktigt att man löser upp hunden från korrigeringen och det brukar jag också tycka, men inte med Gullan.

Nu fick husse gå en ny liten promenad och komma ut på ett annat ställen men fortfarande vid stranden. Gullan som nu var sitt vanliga glada jag spetsade öronen och gjorde en ansats att dra iväg. Då röt husse NEJ och hon lyssnade på honom. Här går vi sade husse och Gullan lydde som en ängel och hon var fortfarande glad. Nu fick husse klappa om och berömma men inte ge något godis. Vi gjorde två timmars paus och sedan fick husse ta ut Gullan och börja gå ned mot havet och tänka sig hon lyder numera husse. Nu ska hon bara lyda mig också.