En löptik och två hanar

Text & foto: Anette Hellgren.

Gullan som nu är 2,5 år har nyss löpt klart. Tidigare har hon löpt med sex månaders mellanrum vilket känts ofta men nu har hon väntat i nio månader med att löpa vilket är mer normalt för en goldentik.

Det är en spännande tid då det bor en högst potent hanhund och en kastrerad hane i samma hem. Tyvärr ska Gullan inte ha några valpar då hon har bakre polär katarakt om än av den lindriga sorten, annars skulle hennes uppfödare gärna parat henne.

Jag försöker hålla hundarna ihop så länge det går. Tidigare har det fungerat bra fram till det 12:e dygnet då har vi varit tvungna att sära på dem.

Ett tydligt tecken på att det börjar bli dags att sära på dem är att den potenta hanen slutar äta trodde jag men där misstog jag mig.

På 12:e dygnet hettar det till
Hundarna var tillsammans till det 12:e dygnet och alla åt sin frukost men sen så var det som det knäppte till i den potente hanen. Han lade bak öronen och gjorde allahanda knäböj och lekinviter under ett fasligt sjungande och pipande. Saken var klar Gullan var i höglöp och det var dags att dela på hundarna. Hanarna var kvar på landet med husse medan matte och löphund åkte hem till stan.

Efter tre dagar hemma, dag 12 - 14, var det dag att åka tillbaka till landet då husse måste hem och jobba. På förmiddagen på det 15:e dygnet provade jag att föra ihop dem med uselt resultat.

Bo i ett garage
Vilken tur att vi har ett stort och uppvärmt garage på tomten. Där bäddades det med mattor, bäddar, vattenskål och lite smaskiga ben. Jag tände en liten lampa och satte på radion och så fick hanarna bo där så länge som det behövdes.

Vi klarar det här sade jag till både mig själv och till hundarna. Men det gjorde vi inte. Eller rättare sagt jag gjorde det inte. Trots att vi gick långa promenader och att jag satt hos dem flera gånger under dagen så stod jag inte ut med att ha dem ute i garaget.

Det måste gå att föra ihop dem tänkte jag utan att min gamle upphetsade hane får slag.

Matglada hundar
Jag beslöt mig för att föra ihop hundarna i samband med att det serveras frukost dagen därpå. Efter att Gullan varit ute på promenad och hanarna rastats separat tog jag in alla hundar i köket och satte ned tre matskålar.

Hundarna åt sin mat med god aptit och sedan kopplade jag löptiken och så gick vi ut på en långpromenad tillsammans. Sedan var det över tack och lov. Lugnet var återställt och allt blev som vanligt igen. Nu dröjer det förhoppningsvis nio månader tills det är dags igen.

PS
Det finns tikar som låter sig paras efter det 16:e dygnet men Gullan är som tur är inte av den sorten utan är arg som ett bi om någon försöker komma åt hennes rumpa och lika arg blir jag.

Trots det besvär som hennes löp orsakar skulle jag aldrig avstå från att ha både tik och hanar i samma flock. Och att vara utan Gullan skulle göra hundlivet fattigare.

Tillbaka