Hon är en fågelhund

Text & foto: Anette Hellgren.

Gullan blir paralyserad. Är helt okontaktbar. Hör mig inte utan är bara fokuserad på en sak, fågeln.

Vår park i stan har många fåglar och de vill Gullan väldigt gärna fånga. Man kan tro att när hunden har levt ett helt år och varit ute varje dag så borde fåglar inte vara så märkvärdiga, men det är de för Gullan.

Nu när vi är hemma i stan kan hon vara lös på vår stora innergård. Hon struntar i cyklister, barn i barnvagnar och förbipasserande personer. Men fåglar och barn som leker med bollar då blir hon paralyserad. Varje muskel i hennes starka kropp vibrerar av jaktlust. Kära nån, hur ska detta sluta.

När vi är på landet har vi ett svanpar som bor i vår vik och dessa bevakar Gullan noga från altanen. Jag skulle aldrig släppa ned henne till havet om det är svanar ute, både för Gullans och svanarnas skull.

Nu funderar jag på hur jag ska lösa detta problem med besattheten av fåglar. Ska jag korrigera henne ordentligt så att hon helt slutar att vilja jaga dem eller ska jag nonchalera beteendet och ha henne kopplad och låta henne stirra på fåglarna tills hon tröttnar eller ska jag göra något aktivt.

Att erbjuda något annat
Om jag visar att jag har något som är mycket roligare än fåglarna och erbjuder henne att jaga något men på mina villkor, kan det lösa problemet.

Gullan älskar allt som kan slängas så att hon får jaga det och hämta in bytet. Jag har med flit avstått från kastlekar för det kan öka en redan aktiv hunds stressnivå.

Men om jag går ut i parken med alla fåglar och har med mig en boll eller en dummie som hon får hämta. Jag gör ett försök och återkommer inom kort.

Jag har fått flera önskemål om att skriva om hur jag apporteringstränar Gullan och det kommer också snart.

Tillbaka'