Långt ifrån lydig

Text & foto: Anette Hellgren.

Borde väl sluta skriva om Gullan som unghund. Men två fyllda är hon fortfarande ett yrväder som gör lite som hon vill när hon får chansen.

Vi skulle iväg och hälsa på min gamla pappa. Att bli gammal är inte alltid kul men mina hundar piggar upp en lite skröplig pappa.

Som alltid bjuds det på kaffe, bullar och kakor. Det vet både jag och hundarna.

När pappa öppnar ytterdörren stormar två av tre golden in genom dörren utan att hälsa. Bara en har lite vanligt hundhyfs och säger goddag innan han sätter fart mot vardagsrummet där fikat står uppdukat. Dessvärre står även bullarna framme på bordet.

Gullan ser sin chans och tar den. Och som alltid när hon gör något så gör hon det ordentligt. Hon kastar sig upp på bordet och sliter åt sig två bullar som hon girigt äter upp. Hennes betydligt lydigare men lika bullsugna hundkamrater tittar olyckligt på.

Jag gormar åt Gullan som inte bryr sig utan tvärtom försöker få tag på en tredje bulle. -Det gör inget säger pappa jag har fler bullar. Det gör det visst säger jag och hon ska inte få något mer.

När vi så sitter och dricker vårt kaffe får de andra hundarna varsin bulle och Gullan får ingen. Då hoppar hon helt ogenerat upp i soffan hos pappa och ligger och låter sig smekas i över en timme.

Att se hur en gammal och ensam människa lever upp med en Gulla i knät är rörande så där fick hon ligga. Och lite då och då fick hon en bullbit av pappa. Det befrämjar väl inte direkt hennes uppfostran men hon gladde pappa, så då fick det vara.

Men nästa gång vi kommer får du vänta med att ta fram bullarna ber jag pappa. Vi får väl se, svarade han.

Tillbaka