Boll istället för fågel

Text & foto: Anette Hellgren.

Gullan blir paralyserad. Är helt okontaktbar. Hör mig inte utan är bara fokuserad på en sak, fågeln.

Har tänkt mycket på hur jag ska lösa mitt problem med Gullans stora intresset av fåglar. Jag drar mig för att korrigera henne när hon vill dra iväg efter en fågel, hon är ju faktiskt en apporterande fågelhund.

Men om jag visar att jag har något som är mycket roligare än fåglarna och erbjuder henne att jaga något men på mina villkor, kan det lösa problemet?

Bollpromenad
Den övriga hundflocken lämnades hemma när min teori om att erbjuda ett lovligt byte kan få unghunden att fokusera på något annat än fåglar.

Tidig eftermiddag är det tomt i vår park. Alla dagisbarnen är inne och skolbarn och föräldrar har inte kommit hem än. Nu var det dags att testa om min teori om alternativ jakt höll och det med fåglar i närheten.

Så fort vi kom ut ur porten såg Gullan duvan som satt på marken bara några meter ifrån oss. Gullan vet bättre än att slänga sig ut i kopplet men hon stod still med spetsade öron och varenda muskel på helspänn och stirrade på duvan.

Jag kallade på henne vilket såklart var lönlöst. Något måste göras så jag puttade till henne så jag fick hennes uppmärksamhet och visade henne bollen. Hon valde bollen direkt och fick bära den en stund. Hon studsade omkring galet glad över att få leka med bollen och struntade i duvan.

Efter en stund bytte jag bollen mot en halv köttbulle och så gick vi en liten runda i parken för att se om kusten var klar. Inga barn eller andra hundar i närheten så jag tog fram bollen igen och släppte Gullan lös.

Vi lekte kasta boll som apporteras till matte. Till saken hör att Gullan är en alldeles förträfflig apportör, och det helt utan någon direkt träning från min sida, det måste vara medfött. Kastar jag en boll eller en dummie sticker hon iväg och hämtar den och kommer tillbaka i ilfart. Då sitter vi och gullar en stund när hon får ha bollen/dummien i munnen och jag berömmer henne förstås.

I stället för att bara stå och kasta boll passade jag på att träna in en stopp-signal. Jag blåste en lång signal i visselpipan och när Gullan tittade på mig kastade jag iväg bollen.

Målet med stopp-signalen är när Gullan hör en lång signal tar hon kontakt med mig. Hon ska då ha en förväntan på att något roligt kommer att hända.

Jag höll på för länge, det gör jag ofta fast jag vet att man ska bryta i tid. Gullan sprang väl ut för 12:e gången (vilket inte är att rekommendera) efter bollen och hämtade upp den och då såg hon duvan igen. Men tänka sig hon tittade bara på duvan och kom springande till mig. Hallelulja! Jag satte mig ned och så lekte vi tillsammans med bollen och Gullan struntade i duvan. Detta kan gå vägen, återkommer om någon vecka.

Tänk att lycka kan vara att få sitta i en park och leka med en fågel- och bollglad hund.

Tillbaka

Hurra för en hund som har föremålsintresse, det underlättar all träning.

En bra boll som mina hundar gillar.

Många varnar för bollekar med hund då den kan bli bolltokig. Jag har kastat boll som belöning åt alla mina hundar och ingen av dem har blivit bolltokig. Det gäller att inte göra det för ofta bara.