Den gamla hunden

Smilla söker sin kamrat

När Smilla växte upp och tillbringade dagarna hos VVS Installatören hade hon sällskap av en liten borderterrier vid namn Vicky.

Vicky tog sig an Smilla som valp och de lekte och sov tillsammans under många år, närmare bestämt i nästan nio år, sedan flyttade vi.

Vartefter min hundflock utökades med två hanar som också var med på jobbet så var det fortfarande Smilla och Vicky som höll ihop.

Vicky var en liten hund men hon hade en stor själ. Hon fann sig i att bli apporterade av både Elvis och Reddy. Hon hängde i deras käftar tills hon fick nog och sa ifrån lite fint.

När vi flyttade hade Vicky hunnit bli hela 14 år gammal. Hon sov mera om dagarna men var fortfarande pigg på skogspromenaderna men hon deltog inte längre aktivt i jakterna tillsammans med sin husse Ulf, som var jägare.

Vi tog farväl av Vicky och våra arbetskamrater och flyttade till norrort och Smilla och Vicky tillbringade inte längre dagarna ihop.

Men en tidig regnig oktoberdag ringer Vickys husse Ulf och var förtvivlad. Vicky försvann på promenaden kvällen innan och kunde inte hittas. Dessvärre var nu Vicky helt döv så hon kunde inte höra när husse ropade på henne.

Ulf ville låna Smilla för att se om hon kunde spåra upp Vicky. Självklart fick han det. Jag kunde tyvärr inte vara med men Smilla kände Ulf så väl så jag lånade ut henne tillsammans med spårsele och spårlina.

Vi hade för många år sedan försökt oss på en viltspårskarriär men givit upp. Smilla gick inte spår. Hon sprang spår och då blir man inte godkänd, även om man springer helt rätt och finner spårslutet.

Nu var det dock allvar. Ulf tog ut Smilla till den plats i skogen där han varit med Vicky och bad Smilla söka Vicky. Det var många som var ute och letade efter Vicky denna regniga oktobermorgon men Smilla tog täten.

I drygt tre timmar sökte hon spår efter Vicky men utan resultat. De avbröt sökandet för lunch och för att Smilla som då var nio och ett halvt år gammal skulle få mat och vila samt blir torkad.

Efter lunch fortsatte sökandet efter Vicky. Ulf började misströsta när klockan närmade sig tre på eftermiddagen och Smilla sökt i nästan sex timmar efter sin vän. Så far hon iväg ut i ett träsk. Ulf hade nu givit upp och kallade in Smilla som inte lydde utan fortsatte och kämpade sig ut i det djupa träsket. Ulf jaktkamrat manade på. Hon är något på spåren vi går efter henne. De klev ned i träsket och följde Smilla som envist ömsom gick ömsom simmade i träsket. Men till slut nådde hon sitt mål. Hon hittade Vicky. Långt ute i detta träsk, på en liten tuva, satt en frusen liten borderterrier.

Tyvärr fick inte denna historia ett lyckligt slut. Vicky som färdades i ilfart till sin veterinär somnade in under natten. Men hon fick somna i sin husse famn och husse kunde sluta undra var hon tog vägen.

Smilla blev aldrig viltspårschampion för att hon var för snabb men hon spårade, i hällande regn, sin gamle vän Vicky i nästan sex timmar. Inte dåligt jobbat av en nioårig tik.