Den gamla hunden

Nygamla matvanor

Text och foto: Lisbet Helleberg.

Nu äter Smilla 12,5 år som vanligt igen. Och dricker som vanligt. Och kissar och bajsar som vanligt. Allt har återgått till det normala i vårt hundliv. Men vi har haft en liten pärs. Det började någon gång i mitten på december, plötsligt skulle hon ut varje natt. Det var som att ha småbarn igen, aldrig fick man en hel natts sömn ifred.

Jag talade med ”vår” veterinärklinik och där sade man att hon kanske inte kunde hålla sig hela nätterna längre. Hon är drygt 12.5 år och musklerna blir förslappade och hunden behöver gå ut oftare. Vi fick rådet att ge henne mat så sent som möjligt och så införde vi ”tantmiddag” vid 21.30-tiden. Hon är ju en cool hund, så hon såg mest förvånad ut när Sigge fick middag vid 17-tiden som vanligt. Jag mutade henne med ett grisöra i stället.

Men inte sov hon så värst mycket bättre för det. Hon skulle ut i alla fall, även om hon inte bajsade när hon var ute vid tre-fyratiden på morgonen. Hon kissade och nosade runt en stund och matte som stod i den kalla vinternatten och ropade på sin döva hund hann vakna ordentligt. Många var de gånger när jag var tvungen att hoppa i curlingkängor och dunjacka och gå ut och hämta henne i snödrivan. Följden blev att jag var klarvaken när jag kröp ner i sängen igen.

Så där höll vi på en dryg månad tills jag en morgon märkte att hon kissade 15 gånger på en morgonpromenad. Urinvägsinfektion. Inget att fundera över ens. Smilla fick en penicillinkur och efter nio nätter sov hon plötsligt hela natten. Och nästa och nästa. Två dagar efter att kuren var slut, började hon om igen med sina nattvanor och skulle ut och kissa. Vi lämnade urinprov som skickades på odling, samtidigt som vi började en ny penicillinkur. Nu är hon inne på sin tredje kur och mår hur bra som helst och sover minst 10 timmar varje natt. Enligt veterinären kan en del hundar med urinvägsinfektion behöva en lång kur med penicillin för att bli kvitt en efterhängsen infektion.

Så här i backspegeln förstår jag att hon aldrig blev riktigt återställd efter den urinvägsinfektion hon hade i november. Hon har nog gått med en latent infektion länge, tills den bröt ut rejält igen efter en dryg månad. Efter ett par månader med nattvak är vi jätteglada över att ha fått tillbaka vår gamla nattsovande hund. Smilla har alltid varit morgontrött och sovit ända tills frukosten serveras, först därefter har hon gått ut och gjort sin morgontoalett. Nu är vi där igen, i natt sov hon drygt tio timmar. Och hennes matte också.

Under tiden som hon nattvaknat har vi låtit undersöka henne, kollat om hon har diabetes och om hjärta, njurar och lever mår bra. Och fått svaret att hon mår jättebra. Härligt att veta, en gammal hund kan ju få lite skavanker här och där. Nu är hon pigg och glad och frisk och springer med lätthet ifrån både matte och husse när vi är ute på promenad. Och hon får återigen sin middag vid femsnåret, på normal middagstid alltså och det fungerar alldeles utmärkt.