Karlsson 13,5 år
Text och foto: Anette Hellgren
En gråkall dag i slutet av oktober åkte jag till Tyresö för att träffa SVCH LP1 Sangold Kramas Kejserligt, till vardags kallad Karlsson och hans matte Anki Ullefors.
Anki har ägt och tränat golden retriever sedan 1974. Karlsson är hennes fjärde golden och orsaken till att hon idag tränar och startar på prov i jakt.
Innan Karlsson tränade hon och tävlade i främst bruks med sina golden. Men Karlssons uppfödare väckte hennes intresse för apporteringsträning och sedan dess är det det hon fokuserar på och så lydnaden förstås och så meriteras alla hundar i viltspår såklart.
Idag består hennes flock förutom Karlsson, av Gusten 6 år, som är en son till Karlsson och Åskar 3 år. Det är en glad samling hundar Anki är matte till. Anki skrattar mycket och det gör hennes hundar också. De tråkiga golden som man ibland ser är säkert inga tråkiga hundar men har tråkiga ägare, och man präglar sina hundar säger Anki.
Karlsson som nu är en riktigt gammal hund är fortfarande i fin kondition. Det finns inte ett överflödigt hekto på någon av Ankis hundar. Att hålla hunden i god kondition är en förutsättning för att den ska hålla länge påtalar Anki.
Karlsson hänger fortfarande med på långpromenaderna i skogen tillsammans med sin flock. Det går inte så fort men vi väntar in honom säger matte.
Det är dock ett litet äventyr att ha honom lös då han sedan flera år är totalt döv. Men Karlsson vill inte gå i koppel och då slipper han det. Anki som lämnat Stockholm och flyttat upp till Hälsingland har stora skogar att promenera i och det är inte lika mycket folk ute i skogen som i Tyresö där hon tidigare bodde.
Anki upplever golden retriever som en mycket frisk och sund ras. Hon har haft friska hundar som alla levt länge. Förutom en som "bara" blev 8,5 år.
Däremot upplever hon att rasen håller på att splittras i två delar. En jaktdel och en utställningsdel vilket Anki tycker är olyckligt. Vi håller på att tappa vår ras säger hon. En golden ska se ut som en golden och ha kvar sina ursprungliga egenskaper, oavsett vilken färg den har på pälsen.
Karlsson är en riktig allround hund. Han är utställd några gånger med CK (certifikat kvalitet). Han har flera 1:a pris i lydnadsklass ett och två. Han har startat många gånger på jaktprov med flera 2:or i öppen klass och han har varit med på många jakter och fått användning av sina fina apporteringsegenskaper.
Att tvåorna inte blev ettor på jaktproven i öppen klass menar Anki inte är Karlssons fel utan rena förarfel, vilket flera domare också har påtalat. (En 2:a i öppen klass är en prestation och inte lätt att få idag. Anettes anmärkning)
Självklart är Karlsson också mentalbeskriven.
Karlsson har även spridit sina gener vidare genom att para tio tikar och en av hans avkomma bor hemma hos Anki.
Men för två år sedan trodde Anki att hon skulle få ta adjö av Karlsson. Det var i samband med att hon förlorade sin make som Karlsson blev dålig. Även fast hundarna fick ta adjö av husse som somnade in i hemmet så förstod inte Karlsson att husse var borta - för alltid - och han sörjde honom djupt och länge. Men det vände till slut och han blev sitt vanliga glada jag igen.
Karlsson har levt ett aktivt hundliv med mycket träning och att fått göra det han älskar - att apportera och Anki är medveten om att nu är varje dag med Karlsson en gåva. Man kan inte räkna med att en golden retriever ska bli så gammal och vara frisk så länge som Karlsson varit.
Men så länge han hänger med på promenaderna och har "blicken" och viftar med sin svans är han med i Ankis glada flock.
På frågan om hon kan tänka sig att byta ras svarar Anki genast nej. Jag tycker om den här rasen alldeles för mycket för det. Och det är intelligenta hundar som tänker. Det gillar jag.
Visst har Karlsson "blicken" än. Vad ska vi göra matte?
