När Sigge var omkring 10 veckor var han världens sötaste lilla goldenvalp. Ljus, ullig päls, stora svarta ögon, svart nos, stora kraftiga tassar och en bedårande uppsyn.

Barnbarnen Sara och Lukas kom på besök och valptitt. De var fyra och sex år, shortsklädda och sommarbarbenta och de var jättenyfikna på den nya gulliga lilla valpen. Vilket katastrofmöte det blev!

Sigge som bara hade träffat husse och matte och ett par andra lika vuxna människor blev alldeles till sig när han fick se de små människorna. Och de blev alldeles till sig när de fick se hur liten och söt han var. Men, de upptäckte snabbt att han hade förfärligt vassa valptänder och lika vassa klor.  När barnen blev rädda och sprang, så sprang valpen efter, när de sträckte upp armarna och skrek, så hoppade valpen upp på dem. När de klappade Sigge ville han leka med deras små händer och försökte bita tag i dem.

När de satt stilla eller kröp på altanen och lekte kom han rusande och ville vara med. Bet i barnens leksaker, i deras kläder och händer och hade förfärligt roligt. Men barnen hade inte roligt och det slutade med att de inte vågade gå på altanen eller sitta vid matbordet utan att ha benen under sig.

Lek bakom kompostgaller
När barnen lekte ute, så stängde vi in Sigge i hans lilla hundgård. Beröm fick vi inte av honom, men barnen kunde leka utan att ha en bitande valp i hasorna. Inne gjorde vi likadant, spärrade av vardagsrummet med kompostgaller, barnen på den ena sidan och hundvalpen på den andra.

Till sist tog barnen saken i egna händer och stängde in sig själva bakom kompostgaller för att få vara i fred för Sigge. Legobitar, pussel, dockor och bilar levde säkert bakom galler. De satt därinne i sin kompostgallerkoja och roade sig, medan den avundsjuka lilla valpen låg utanför och tittade på.

Så levde de länge, barnbarnen och Sigge. Varje gång de kom, ställde de upp kompostgallret runt sig och alla leksaker och allt fick de ha i fred.

Men så fick Sigge tag i en Barbiedocka, som snabbt blev en hand kortare och katastrofen var ett faktum igen. Gråt och tandagnisslan och en extrakoll att valpen verkligen inte kunde ta sig in bakom gallret.

Valpen blir en kompis
När alla valptänder var borta så försvann det mesta av ”farligheten” och barnen upptäckte att valpen inte var så farlig längre. Tvärtom, nu kunde man ha ganska kul med den!

- Sigge är min kompis, sa Lukas och vågade krama Sigge när han hoppade upp på Lukas.

Men barnen fortsatte att leka bakom kompostgaller ett tag till. För säkerhets skull.

Nu är kompostgallren undanställda sedan länge och barnbarnen och Sigge är bästa vänner och kan ha jättekul ihop. Barnen tycker att det är kul att komma hit och Sigge och Smilla tycker att det är jättekul att åka till barnbarnen. Nu är de mera jämspelta, även om Sigge är längre än barnen när han står på bakbenen. Nu kan de hantera honom och Sigge har begripit hur man ska hantera små människor. Kan man den konsten, så blir hundlivet riktigt kul!

Tillbaka