Familjeliv med golden retriever

Intervju med dagmamman och hundinstruktören
Lena Andersson

Text och bild: Anette Hellgren

Denna artikel är skriven för några år sedan men är fortfarande lika aktuell.

”Golden retriever har under de senaste årtiondena ökat lavinartat i popularitet. Den har blivit ett varumärke för Lyckliga Familjen. Hunden med pricken över i, en nödvändig tillbehör. Den förväntas vara en självuppfostrande barnvakt utan egna behov. Förvåningen blir stor och överväldigande när det visat sig att man köpt en verklig, levande hund, och dessutom av en arbetsvillig, aktiv, stor och levnadsglad ras.” Detta skriver Åsa Lindholm i sin bok om rasen golden retriever.

När reklammakarna ska visa upp en lycklig och harmonisk bild av en familj och det ska vara med en hund, så nog är det en golden för det mesta.

En goldenvalp fordrar uppfostran och träning för att utvecklas. Får den det så kan den bli hur trevlig som helst både mot vuxna och barn. Men det är inget som kommer av sig själv och det följer inte med köpeavtalet.

För att närmare ta reda på hur man får barn och hund att fungera ihop och vad man behöver tänka på så besökte jag Lena Andersson. Hon är mamma till två, mormor åt fem och dagmamma åt fyra barn och har över 30 års erfarenhet av att ansvara för både hundar och barn.

Lena bor i Fruängen straxt utanför Stockholm med sin man Lasse och (när artikeln skrevs) deras tre goldenpojkar. Hon är dagmamma åt Viktor 1,5 år, Jonatan 4 år, Gabriel 4 år och Sara 4 år. Det är en livlig samling hundar och små barn som samsas i bästa samförstånd med Lena som den självklara ledaren.

Hur får du det att fungera med alla hundar och barn?
Det handlar mycket om att ha fasta rutiner. Barnen måste respektera mina hundar, de är inte några leksaker som man leker med och drar i svans och öron.

Mina hundar får inte fara omkring och leka när jag har mina dagbarn hemma hos mig. Det är lätt att de kan bli omkullsprungna och det kan sluta illa med en hund som väger 35 kg och ett litet barn.

Jag sitter ofta tillsammans, med barn och hundar, och har en mysstund då man får kela med hundarna under min uppsikt så att det inte blir fel. Mina hundar är vana vid barn och litar på barnen.

Det är viktigt att hundar och barn känner sig trygga tillsammans. Allt handlar om ömsesidig respekt. Vi vuxna måste ta allt ansvar och lära och visa barnen hur man är snäll mot hundarna.

Har du några regler för barnen?
Barnen får aldrig ta saker ifrån hundarna. Har en hund tagit något så ropar de på mig så tar jag hand om situationen. Barnen får inte heller röra hundarna när de äter, det ska de få göra i lugn och ro. Om hundarna ligger på golvet får de aldrig gå över hundarna utan måste gå runt, om hundarna reser sig upp kan barnen göra illa sig och hundarna med. När hundarna sover ska de ha lugn och ro och få vara ifred.

Kan även en liten 1,5-åring förstå dessa regler?
En 1,5-åring förstår mycket väl vad man pratar om. De förstå mer än vad dom kan uttrycka sig. Jag har en gullig liten Viktor som är 1,5 år. Han förstår precis vad han får göra med mina hundar och han älskar att krama och gulla med hundarna.

Tänk på att barn gör som vi gör inte som vi säger. Är man gullig och rar med hundarna ser barnen det och blir lika dana men hanterar man inte hundarna väl ser barnen det och tror att det är rätt att vara elak. Som vuxen måste man alltid föregå med gott exempel och jag och mina dagbarn älskar våra hundar som kompisar och kompisar behandlar man med respekt och kärlek.

Hur gör du när hundarna bär iväg barnens leksaker?
Jag har en grind in till dagbarnen som barnen kan öppna men inte hundarna förutom min påhittiga Gizmo förstås.

Om hundarna har tagit leksaker från barnen, måste de ropa på mig så att det blir ett byte med godis. Barnen får absolut inte ta något ur munnen på hundarna. Om hundarna tar ett nytt tag kan det komma ett litet finger eller hand emellan och det kan gå illa i värsta fall. Så hemma hos mig ropar barnen alltid på mig så att jag sköter avlämningen.

Barnen får inte heller jaga hundarna och tvärtom. Hunden kan se detta som en jaktlek att barnet jagar hunden med ett föremål och det vill inte jag ha hemma med mina hundar utan de ska alltid lämna av till mig oavsett vad de har i munnen.

Kan hundar och barn koppla av ihop?
Ja självklart det är inga problem. T ex när vi har sagostund då sover och vilar både hundarna och barnen.

Har du haft någon hund som inte tyckt om barnen?
Nej, det har jag inte. Däremot har jag haft en hund som inte tyckte om att barnen kramade om honom för han kände sig trängd. Han behövde givetvis inte utsättas för detta. Barnen fick bara klappa honom. Ville de kramas fick de krama en annan hund. Det fanns ingen anledning att han skulle behöva finna sig i att bli kramad. Det är som vi människor, alla tycker inte om att bli kramade, det måste respekteras även om man är hund.

Hur gör du med barn som inte är vana vid hundar?
När jag får ett nytt dagbarn kommer föräldrarna tillsammans med barnet i cirka 14 dagar. När barnet kommer första gången har jag satt upp kompostgaller till vardagsrummet så att hundarna får vara ifred. Barnet får hälsa på hundarna genom kompostgallret och ingen behöver känna sig trängd, varken hund eller barn.

Vartefter tiden går träffas hundarna och barnet mer och mina hundar är så vana vid barn att de går fram och luktar lite på dem sedan är det bra. Barnet får klappa hundarna när de sitter tillsammans med mig så att allt känns tryggt för barn och hundar.

Jag har fördelen av att ha ett tvåplanshus så att hundarna kan gå och lägga sig på nedre plan och kan få vara ifred.

Promenader tillsammans stärker också banden emellan hundar och barn. Barnen kommer underfund med att hundarna inte bryr sig om dem och då går det oftast bra. Mina hundar lyder om jag säger att de ska låta barnen vara ifred så det är inget problem.

Kan barn träna hundar?
Ja, även små barn kan träna en hund men en vuxen ska alltid vara med. Man kan låta barnen göra enkla övningar som sitt eller ligg.

Vad tycker du att man ska tänka på om man har både barn och hund?
Jag tycker inte att man skaffar en hund som en leksak till barnen. Har man skaffat en hund för att något barn vill ha så MÅSTE man som förälder ta ansvar. Man kan inte lägga ansvaret på ett barn. Det är inte juste – varken mot hund eller barn. En stor hund som golden kräver både mycket motion och omvårdnad.

Det händer tyvärr att barn blir bitna av hundar även av golden. Man ska tänka på att inte lämna hunden ensamma med små barn. En hund som morrar vill vara ifred. Det måste man respektera, nästa steg är att hunden biter om den känner sig trängd i vissa situationer. En hund kan inte säga det på något annat sätt än att morra.

Vi utsätter nog våra golden för ganska mycket press tillsammans med barnen. Skulle vi låta barnen göra samma sak med en annan ras såsom t ex schäfer eller rottweiler? Varför ska just våra golden vara så snälla jämt?

Lär era barn och hundar att respektera varandra. Det finns inget härligare än att se barn och hundar tillsammans.

Både mina dagbarn och barnbarn älskar mina hundar och de är verkligen kompisar och har roligt ihop. Men ansvaret för att det fungerar mellan hundar och barn är alltid mitt.

Mer om Lena och hennes hundar kan du läsa om på www.wallendoes.se.

Tillbaka