|
Babbel På denna sida skriver vi om allt och ingenting som har anknytning till hundar eller inte. Mycket nöje önskar Anette, Helene och Lisbet. Livet genom en lins Jag har under de senaste tio åren burit glasögon. Till att börja med bara för att läsa men sedan ett par år även för de allra enklaste sysslor. Men hundpromenader har alltid skett lite i blindo. Detta pga att jag ofta går snabbt så att jag blir svettig och då blir glasögonen immiga vilket är mycket förtretligt. Sålunda ser inte allt vad som sker på promenaden. Är det en dam med en stor hund vi kommer att möta, nähä hon hade bara en ovanligt stor väska. Att vara halvblind på hundpromenader gör onekligen livet lite spännande. Men till slut började det bli jobbigt, dessutom är det besvärligt att ha glasögon när jag fotograferar. Dags för en förändring. Att operera är inte att tänka på, än. Men nu har jag haft linser i ett halvår och livet har blivit lättare. Eller rättare sagt jag känner inte av att jag har dem på och jag ser perfekt både på långt håll och när jag behöver läsa. Jag har multifokala månadslinser. De gör att jag ser både långt bort och nära och de är så finurliga att jag bara behöver ta ut dem en gång i veckan för lite rengöring. Långa tider tänker jag inte på att jag har dem i. Besvärligt med brillor? Byt till linser det är en enorm förbättring på alla sätt och vis. Anette 11-10-30 Ingen vakthund Han är ingen vakthund precis, våran Sigge. Däremot en mycket glad och godmodig golden som tror alla om gott. Vi brukar fundera på om han skulle skälla om det kom in någon vilt främmande person på gården. De som är vilt främmande brukar ju ringa på dörren och de som kliver in på gården är såna som både vi och Sigge känner. Men nu vet vi att han inte skulle skälla, inte ens resa sig upp om det kom in någon vilt främmande person på tomten. Häromdagen när jag precis hade rensat bort det som var kvar av spenaten i grönsakslandet efter rådjurens framfart, så hör jag något ljud, vänder mig om och där står en 2 meter lång polis alldeles bakom mig. I full uniform med mössa och allt. Han undrar hur mycket man ser från vårt hus till grannhuset snett emot. Det har varit inbrott där under natten och han undrar om jag sett och hört något. Jag går med polisen till vårt kompostgallerstaket – och grind för att visa vad man ser och inte ser. Då upptäcker jag att Sigge ligger på dörrmattan vid groventrén och vilar sig efter förmiddagens promenad och bad. Inte med en min avslöjar han vad han tänker om polisen. Han reser sig inte ens upp för att hälsa. Man tycker ju att han borde fundera, en jättelång polis i mörkblå uniform och båtmössa på huvudet som dessutom kliver över staketet i stället för att öppna grinden. Men nej då, Sigge bara kikar lite sömnigt på honom. Kanske tänker han : ”så bra att polisen är här så att man kan koppla av från vaktmästarsysslan”. Själv är jag ganska glad att vi har både hund och larm. Rikt djurliv Vi har haft ett ovanligt rikt djurliv i vår närhet på sistone. Och det har inte alltid varit till glädje, snarare tvärtom. Sedan våren tågade in i våra marker har vi tampats med grågås, kanadagäss och diverse änder, som en glad golden helst av allt vill jaga. Vi har tränat mycket på att bara titta på fåglarna och sitta still och en och annan pollett har trillat ner i goldenhuvudet. Åtminstone när kopplet är på har vi lyckats bra med icke-jakten. Nästa ovälkomna djurmöte fick vi i hallen hemma hos vårt barnbarn, som vi skulle se till. (Han hade själv råkat ut för ett ovälkommet djurmöte, blivit myggbiten av vårens mest ilskna mygga varpå benet svullnat upp till dubbel storlek och läkare ordinerat tre olika mediciner, så dagens fotbollsträning var inte att tänka på.) Sigge var med förstås och när jag skulle släppa ut honom och ställa ut hans vattenkopp såg jag en ORM i hallen, till vänster om ytterdörren. En svart orm, inne! Jag tog tag i Sigge, tvärvände och spillde ut det mesta av vattnet samtidigt som jag ropade på husse att han skulle ta hand om ormen. På något sätt fick han ut den, konstaterade att den inte hade några zigzagränder, utan var helsvart. Men den hade å andra sidan inga gula fläckar på huvudet heller. Som snokar brukar ha. Vi stod där med våra frågor, varför tar sig en orm in i huset? Hur kommer den in, det är flera trappsteg upp till ytterdörren. Läser senare att det finns helsvarta huggormar… Lisbet Helleberg Skithund Vi fick tankarna tömda på landet. En glad man kom med tankbil och en lång slang han tömde våra tankar. Efteråt när han åkt släppte jag ut hundarna och vips var förstås Gullan där och slängde sig på marken och rullade sig i gräset, just precis där slangen legat och tydligen läckt. Gullan stank något vedervärdigt och fick gå i duschen. Ett tag tänkte jag låta henne bada i havet men det är för kallt än, även för en skithund. P.S. MIna hanar har aldrig rullat sig i äckel och inte heller ätit en massa snusk. Men tikarna är det ingen hejd på. Undrar vad det berör på. Anette H Fina golden i Göteborg Var och roade mig i Göteborg i helgen. Göteborg är som alla västkustbor vet Sveriges framsida. Där finns trevliga människor och färsk fisk något som vi stockholmare inte är bortskämda med. Men de ser även ut att fina golden. Solen sken från en klarblå himmel i dagarna tre och vi var ute och promenerade utan hundar vilket nästan aldrig händer. På stan såg jag flera riktigt fina golden och då menar jag inte bara att de såg ut att vara välkonstruerade hundar med vackra huvuden och glatt viftande svansar, utan även att de var såg välskötta ut, i fin kondition och lätt trimmade. Heders åt er uppfödare i Göteborgstrakten. Anette H Svårt att rekrytera duktigt folk till styrelseuppdrag i ideella föreningar och organisationer Tid är en bristvara, det är inget nytt med det. Folk springer in i väggarna så det borde dundrar om det, allt för viljan att vara duktig och hinna med så mycket som möjligt. Det är inte undra på att det är svårt att få någon som frivilligt väljer att engagera sig i styrelsearbete i en ideell förening. Läs mer här. Det som göms i snö.... Kommer fram när snön smälter. För mina tre ytterst matglada golden betyder nu att gå ut på promenad detsamma som ut och äta. Det råder en missriktad matningsaktion i mitt bostadsområde. Många vill se till att småfåglarna får mat vilket förstås är bra men inte när de lägger bröd och annat på marken, för då matas råttorna och mina hundar. Snart lämnar jag stan och åker till landet och där finns det bara djurspillning att äta. Anette H Ett slags mentaltest När man lever med mentalt stabila hundar händer det att man tar för givet att de ska fixa alla situationer och miljöer. Men det skadar inte att tänka efter innan man gör som jag och låter hundarna sitta med i bilen när jag körde igenom biltvätten. Eftersom bilen var mycket smutsig valde jag det längsta tvättprogrammet. I drygt tio minuter for tvättborstar över bilen. Det låter ordentligt av sprutande vatten och dundrande bilborstar. Min unga tik satte sig förvånat upp medan de äldre hanarna låg kvar. Efter en stund bestämde sig tiken för att detta var normalt och lade sig ned. Som sagt det är skönt med stabila hundar. Anette H Tankar om temperatur Denna svettiga sommar föregicks av en riktigt kall vinter. Jag tycker om årstider. Jag gillar att det hela tiden skiftar och skulle inte vilja bo där det är samma årstid hela tiden då omväxling förnöjer. När man anmäler sin hund till något så har man ingen aning om hur vädret kommer att bli den dagen. Vad jag vet så ställer man inte in en hundutställning utomhus om det inte är så att åskan bullrar och samma sak gäller vid lydnadstävlingar och andra bruksprov. Man kan fundera på om det är det ok att ställa krav på att hunden ska genomföra ett prov/tävling/utställning när det är extremt kallt eller varmt ute. Vad som är extrem kyla eller värme varierar mellan raserna. Vissa hundar tål värme bra men klarar kyla mindre bra och tvärtom. Jag resonerar som så att; är det för varmt för mig så är det för varmt för mina hundar och är det för kallt för mig så är det för kallt för mina hundar. Då ställer vi in och gör något annat istället. Nya tillfällen till att delta på prov och tävlingar kommer säkerligen. Anette H Dyra hundförsäkringar Fick en faktura från IF Djurförsäkring för Lesley. Hisnade när jag såg att det kostar 3 767 kronor att ha honom försäkrad i ett år. Vad ingår då i denna försäkring, en hög livförsäkring kan man tro. Men det ingår inte alls. Jag har en försäkring som heter Veterinärxtra och nog är det extra alltid. I försäkringen ingår veterinärkostnader upp till 25 000 kronor med en självrisk om 2 500 kronor. Om Lesley fortsätter att drabbas av småskavanker som blodöra eller eller något annat lindrigt jag då täcker inte försäkringen p.g.a. självrisken på 2 500 kronor. Som jag ser det så får jag först betala 6 267 kronor innan jag får någon nytta alls av försäkringen. Att försäkring blivit så dyr beror på att han fyllt åtta år, samt att vi nyttjade försäkringen en gång, i samband med en ryggskada som veterinärerna på Albano Djursjukhus inte kunde lösa utan det gjorde en kiropraktor för 400 kronor. Läs mer om det här. Jag har alltid försäkrat mina hundar men nu förlänger jag inte Lesleys försäkring. Händer det honom något så tar jag mig råd att betala veterinärräkningen. Funderar på att avsluta även Reddys försäkring. Nu har jag fått nog! Jag öppnar ett nytt konto och sätter in 6 267 kronor och sedan en överföring på 1 000 kronor i månaden så är jag mitt eget försäkringsbolag. Anette H Rymdskeppet som gav upp Vi skulle till Amsterdam Winner Show med fem hundar, packning och allt annat som det innebär att åka på hundutställning med. När vi kom fram till hotellet i Danmark, lät rymdskeppet aningen annorlunda, det var ett metalliskt läte. Det visade sig att det hade gett upp. Hyrbil fick införskaffas, packas om och resan fortsatte. Vi fick lämna lite av packningen i Danmark, eftersom en tillräckligt stor bil inte fanns att tillgå. Det låter enkelt, men det kan jag säga att det inte var. Att få en trasig Peugeot till märkesverkstad, skaffa en tillräckligt stor hyrbil och få logistiken att fungera, var inte enkelt. Och allt detta på en lördag.
En av oss, inte jag, hade dessutom lovat att vi skulle ha två andra hundar med oss hem i bilen från Amsterdam. Visserligen inte två hundar av större modell, utan en yorkshire terrier och en jack russel. Så på hemvägen skulle vi ha sju hundar i bilen. Som man säger, allt går, och så även denna gång. När vi så kom tillbaks till Danmark, var bilen färdiglagad, vi nästan 15.000 kr fattigare och resan hemåt kunde fortsätta i egen bil. Aldrig har jag väl längtat hem så! Tur i oturen, kan man väl ändå säga att det var, eftersom bilen gick sönder utanför hotellet och inte på tyska autobahn. Små detaljer gör stor skillnad Jag använder bara retrieverkoppel på mina hundar för det är så praktiskt, halsband och koppel i ett. Jag har tre stycken i olika färger; beige, blått, grönt och svart. Jag kan absolut inte blanda ihop färger utan alla hundar ska ha samma färger. Samma sak med handväska och skor - de kan inte ha olika färg! Nu behövde jag nya blå koppel och jag hittade dem i en skön kvalitet och snygg mörkblå färg. Billiga var de också kostade bara 69 kronor styck. Glad i hågen hem med kopplen för att gå en liten koppelpromenad. Men usch och fy vilka jättelånga koppel. Det blev ett trassel utan dess like med dess långa koppel. Hem och mätte skillnaden med de gamla kopplena. Det skilde 20 centimeter och de märktes. Jag kommer att ge bort dem snarast då de är oanvändbara - för mig. Som sagt det är de små detaljerna som gör det. Anette 09-10-19 Grönpepparsås mitt i skogen Telefonen ringer mitt i skogen när jag är ute med några av hundarna på höstpromenad, med Ann1 på tråden som vill ha receptet på min grönpepparsås. Här är det: Fräs finhackad gul lök tillsammans med riven vitlök i smör, efter en stund späder man med grädde och aningen soja (mest för färgens skull). Koka ihop en stund. Grönpepparn krossas först och sen ner med den också. Salta efter behag. Om grönpepparen tar för mycket smak, kan man sockra lite. Serveras med en god köttbit som först bryns på spisen och sen går klart i ugnen nerbäddad i såsen. Medlemsavgift till LRK Hur kan det komma sig att GRKs medlemmar nu ska betala sin medlemsavgift via Labradorklubben. Det kan man undra. När jag fick fakturan på mitt medlemskap i GRK, blev jag lite förvirrad eftersom avsändaren var Labradorklubben, och där är jag också medlem. Vilket medlemskap gällde denna faktura? Efter en stunds letande förstod jag att fakturan på GRKs medlemskap nu hanteras av LRK. Hur kan detta komma sig och hur mycket kostar denna tjänst GRK? Efter att i så många år fått inbetalningskort från GRK, via Charlotte Carping med små personliga hälsningar, Lotta som vårdat medlemsregistret åt GRK och dessutom helt utan ersättning, nu få en faktura från LRK, känns trist. Var tog klubbkänslan vägen? Snabb värdinna serverar äckligt vin Jag är jämnt och ständigt hemma hos Helene, men nu kom hon på besök till Öregrund tillsammans med tre hundar. Det är kul att få bjuda igen. Jag bjöd på fransk middag med undantag för löjrommen som är genuint svensk. Ett franskt vin hade inhandlats, Xavier Châteauneuf-du-Pape. När jag köper ett vin för 199:- har jag vissa förväntningar. De infriades inte kan jag säga. Vi drack tappert upp halva flaskan sedan åkte det i vasken och en flaska carmenère öppnades istället. Det var inget fel på vinet, det var bara inte gott. Systembolaget beskriver vinet som; smakrikt, tydligt kryddigt, fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av plommon, mörka körsbär, sötlakrits, örter och choklad. Vilket är falsk marknadsföring. Köp det inte! Champagnen som vi hade till förrätten heter Champagne de Pompadour Brut var däremot riktigt god. Den sorten ska jag köpa fler av. Tillbaka till den franska middagen som bestod av entrecote med aioli, tomatsallad, som ingen av oss åt, samt hemgjorda pommes, jättegott. Mitt i middagen infann sig ett fint kvällsljus utanför och Helene stormar ut med kameran i högsta hugg. Då dukade jag av, slut middag. Efter stund kommer Helene in och utbrister; var är mitt kött? - Det har jag gett till hundarna, svarade jag. - Men jag var ju inte klar, klagade Helene. - Jag trodde du var mätt. Sedan fick hon äta sig mätt på pommes och ostbågar, hundarna var glada i alla fall. Dagen efter åkte vi till Öregrund och tokhandlade höstgardiner hos Rosita. När besöket åkte hem framåt eftermiddagen somnade både jag och hundarna gott. Anette 09-08-12 Att lura en hund Gullan behöver få lite olja på maten då hon ofta är hård i magen. Oljan smörjer tarmarna och gör det lättare för henne att bajsa. Men Gullan tycker inte om att få olja på maten. Hon rynkar på sin lilla näsa och titta förebrående på mig. Jag har provar lite olika oljor; rapsolja, majsolja och solrosolja men ingen passar lilla fröken. Något som Gullan däremot gillar är att slicka på odiskad disk som står i diskmaskinen. Det beslöt jag mig för att utnyttja. Jag ställde ett kaffefat med lite olja på den nedfällda diskmaskinsluckan och gick därifrån. Och vips var hon där och slickade i sig oljan. När jag kom tillbaka försvann hon snabbt från diskmaskinen, men kaffefatet var renskrapat. Mig lurar man inte Gullan, men jag kan lura dig. /Anette Fullpackad Volvo v50 Hur många hundar och buskar går det in i en sardinburk? Svaret är tre golden i lastutrymmet, fyra syrenplantor, tre rosenbuskar, 15 kg hundmat, två systemkassar fulla med vin i baksätet och på golvet. I framsätet min dator, kamera, handväska och två matkassar. Helene kallar min bil för sardinburk. Men vänta bara snart kommer min nya bil en WV Caddy Life med plats för mer blommor, buskar och hundar. /Anette Nattliv Vad gör hundarna på natten egentligen. Sover förstås. Men mer? Rantar runt och …tja, vadå? Olika hundar har förstås olika nattliv. Men våra två golden verkar ha som hobby att byta korg med varandra, många gånger. Varför gör de det? Härom natten hade Sigge diarré, han skällde och skulle ut, sex gånger på fem timmar! När han skäller är det bara att rusa ned för trappan och slänga upp dörren. Han stod vid groventrédörren när jag kom ner första gången. Smilla låg i korgen under hatthyllan och verkade sova djupt. Nästa gång Sigge skällde och jag rusade ner, låg Smilla i korgen som står vid hallväggen. Gången därpå, låg hon under hatthyllan igen. Nästa gång hade hon flyttat sig igen och låg i hallkorgen. Varje gång verkade hon sova djupt. Gången därpå låg hon under hatthyllan igen. Och sista gången jag var ner och öppnade för Sigge hade hon flyttat till hallkorgen. På morgonen när jag kom ner låg hon under hatthyllan igen. Varför i all sin dag byter hon korg hela tiden? Undrar om hon håller på så här varje natt? Eller bytte hon bara korg i förhoppningen om att Sigge skulle sova bättre i den andra korgen och sluta springa ut på toa? Vad vet man om hundars spännande nattliv? Inte mycket. Men det man vet är förbryllande. Lisbet 09-05-29 Mysteriet är löst Vi hade haft fönsterputs och alla fönstren var skinande blanka och rena, våren kom och så gjorde den lilla sädesärlan. Den hoppade märkligt omkring på bilarna och ville gärna se sig själv i backspeglarna. Körde vi ut den ena bilen, hoppade den lilla fågeln glatt över till nästa och började spegla sig där istället. Man undrar ju lite vad som ligger bakom ett beteende som detta. Men nu är mysteriet löst. När våra vänner Mats och Carola från Västerås var över på en bit mat, jag förklarade detta och de sa gemensamt att den lilla pippin har förlorat sin partner och söker en ny. Kanske finns andra anledningar till detta beteende. En kan vara att hanen försöker mota bort en eventuell partner. Sädesärlan återkommer till våra trakter i mitten eller slutet av april varje år. Paren häckar i samma bo under hela sin livstid. Helene S 2009-05-12 Kär i kiropraktorn Nej det är jag inte, men väldigt förtjust och numera något beroende av. Det började med att min mellanhund gjorde illa ryggen ute i skogen. Veterinärerna stod maktlösa inför min skadade trebenta hund (vänster bakben vägrade han att sätta ned). Av veterinärerna fick vi efter mycket undersökande och röntgen smärtstillande och blev ordinerad vila. Av kiropraktorn fick vi hjälp på en gång. En behandling och hunden gick på alla fyra ben igen samt hoppade in i bilen av egen kraft. Vi blev ordinerade att se till att hunden rörde mycket på sig - men lugnt. Sex behandlingar senare har vi tagit bort alla smärtmediciner och hunden mår utmärkt. Så i helgen var det mattes tur att skada ryggen. En 20-kilos hundmatsäck var inblandad samt ett frenetiskt knäskurande av ett stort köksgolv. Vad göra om inte att ringa hundens kiropraktor. Och nu tolv timmar efter min ryggbehandling är jag helt smärtfri. Hallelulja! Anette H Mina tre väckarklockor Chansen att husse och matte skulle försova sig finns inte. Vi har tre pålitliga väckarklockor som fungerar alla dagar året runt, måndag som söndag, de strejkar aldrig. Det börjar med att minstingen närmar sig min säng försiktigt. Han står bara tyst bredvid mig och andas. Jag undrar vad han tänker när han står där och tittar på mig. Eftersom den yngsta inte vågar väcka matte så hämtar han förstärkning i form av storebror och han vågar minsann. Kling, klang, klong låter det när mellanhunden gör entré i mitt sovrum. Nu går det inte att blunda längre. Så fort jag slår upp ögonen sjunger mellanhunden i högan sky av glädje och dunsar samtidigt ned i korgen på rygg och kliar ryggen. Lillebror hoppar omkring och hämtar allehanda leksaker och vill apportera. Storasyster däremot sover ända till jag sätter på mig skorna, då masar hon sig gäspande upp. Klockan 05.30 går vi ut varje dag - alla dagar. Det har sina fördelar när man bor i stan. Alla hundarna kan springa lösa i parken vilket är skönt. Väl hemkommen ska husse väckas klockan 06.15. Det sköter Smilla om. Jag säger bara "Smilla gå och väck husse", och så gör hon det. Denna ritual har hållit på så länge jag kan minnas och jag hoppas den håller på många år till. Kling, klang, klong... Anette H 09-04-16
Tre goda vänner, tre goda
råd Min 4-åriga goldenhane är magsjuk, han kräks och har sprutdiarré. Trots att jag varit med om många magsjukor drabbas jag lätt av panik och tror som alltid att det värsta ska hända. I det här fallet att han ska få akut vätskebrist och dö. Jag vet att man ska svälta hunden i minst 24 timmar och sedan försiktigt börja ge pytteportioner av ris och kokt fisk. Men när diarrén bara rinner och rinner och han inte ens får behålla vatten utan bara spyr då frågar jag mina tre erfarna och kloka hundkamrater vad jag ska göra. Jag får många goda råd - helt olika råd. Uppfödarekamrat X säger att svält hunden och erbjuder dihydrostreptomycin, en mirakeltablett från veterinären. Får dessutom rådet att koka en liter vatten och blada i 2 msk salt och msk socker att ge sjuklingen lite i taget. När magen lugnat sig ge lite ris och kalvfrikadeller. Uppfödarekamrat Y säger att svält hunden i 48 timmar och ge inget vatten utan koka en liter mjölk i en timme och ge lite grann i en spruta varannan timme. Ge sedan pytteportion av kokt ris (1 msk) varannan timme till magen har stabiliserats sig. När magen har lugnat sig lägga i lite kokt fisk och lååångsamt öka portionerna. Hundkamraten Z säger att gå till apoteket och köp en spruta som innehåller magmedicin för hundar. Koka sedan majsvälling och ge lite i taget. Fortsätt sedan med fisk och ris lite morotspuré i små portioner. Till saken hör att ovanstående kamrater har över 20 års erfarenhet av magsjuka golden och eftersom jag inte är komplett galen ifrågasätter jag dem inte, utan tackar jag glatt för råden. Man ska vara glad att man har goda vänner. Alla tre ringer varje dag och fråga hur det är med sjuklingen. Nu är hunden tack och lov på bättringsvägen. Men vilket råd jag följde - det säger jag inte. Men det fungerade och det är ju huvudsaken. Ni vet vilka ni är. Tack! Anette H 09-03-13 Ung längre Vi håller oss unga, vi som motionerar med våra hundar. Jag hörde på radion häromsistens. En forskare berättade att den som regelbundet motionerar tre timmar i veckan, är medicinskt sett, tio (10!) år yngre än jämnåriga som inte motionerar. Tre timmar i veckan är ju inget för en som lever med golden. Oftast blir det tre timmars motion om dagen. Hur ung är man då, jämfört med jämnåriga som inte motionerar alls? Jag börjar ana att jag – och alla andra goldenmotionärer – är väldigt unga. Så nyttigt det är med hund och hundmotion! Lisbet 09-02-05 Ensam utan hund För första gången på evigheter var jag hundlös. En hel eftermiddag, kväll och nästföljande morgon var jag mol allena. Kom hem lite trött efter att ha varit och tittat på en hundutställning och tyckte att det var mycket skönt att få ha kvällen, maten och soffan för mig själv. Men redan efter ett par timmar hemma saknade jag min lilla hundflock. Inga svansar som slog, inga spontana hundpussar och inga smålekande hundar på golvet nedanför soffan. Tråkigt, tråååkigt! Kom hem med hundarna husse jag saknar er! Visst är det skönt att slippa gå ut i kylan sent om kvällen och att bli väckt klockan sex för en längre promenad men hundlös vill jag inte leva. Anette H 09-01-26 Sniglar, kråkor och hundar på Pariskrog Paris är en vacker och härlig stad på alla sätt och vis och att gå ut och äta i denna stad är ofta ett litet äventyr. Vi skulle äta middag på en restaurang som såg väldigt trevlig och fransk ut både i inredning och på menyn. Där fanns bl.a. sniglar som maken beställde in till servitrisens stora glädje. Jag hade spanat in creme brulé bland efterrätterna och avstod från förrätten. Intill vårt bord satt en ensam fransos och åt och såg ut att njuta av både mat och vin samt ve och fasa av att peta sig i näsan och sedan tugga i sig det han lyckades pilla ut ur sin franska kran. Jag trodde jag såg i syne men dessvärre inte. Lätt äcklad behöll jag denna information för mig själv på då maken njöt av sina sniglar. Lagom till huvudrätten gjorde en äldre fransos entré tillsammans med sin lilla hund av ospecifik ras. De mottogs av personalen med många klappar och kindpussar. Både husse och hund var helt klart stammisar. När husse fick sin mat och började äta började den lilla hunden att gny, högljutt. Och varje gång hunden gnydde belönades den med en liten smakbit från husses tallrik. Vi fick höra en hel del hundgny under kvällen men så kan det gå till på en restaurang i Paris. Anette H 08-12-08 Smutsiga glasögon Att bo på bra hotell är en fröjd, och det innebär att det finns allehanda tillbehör som man kan ha nytta av i alla möjliga olika situationer. En morron hittar jag en skoputsarsudd i badrummet som jag genast använder, det är trevligt att fingå på stan med nyputsade skor. Och vi gick och vi gick; dock visade sig Bologna inte vara det vi trott. Men god mat och goda viner fick vi i alla fall i oss, och det ofta. Nästa morron när vi skulle bege oss ner till korvar och mozarella i frukostmatsalen, undrar Anette vad denna lilla sudd är bra för. Och jag förklarar att jag just använt den igen på mina skor, och gör detsamma med hennes. Nu såg Anette lite fundersam ut, och berättade att hon använt skoputsarsudden kvällen innan för att göra ren sina glasögon. Resultatet blev inte bra. Och skrattsalvorna utbröt, igen. Helene S 08-11-10 Reklampelare Golden är alldeles bestämt reklam- och annonsfolkets absoluta favorit. Allt får de göra reklam för; fästinghalsband, märgkex, klotänger, schampo och mat i stora lass. Såg den hundpryl som inte går att sälja med hjälp av en liten goldenvalp eller en vuxen lagom lurvig golden med vackra, bedjande ögon. Nog borde det väl finnas gott om raser som är både söta och lurviga och har tilltalande ögon och blick? Igår kom tidningen Brukshunden med posten. Jag bläddrar förstrött igenom den och slås som vanligt av alla annonser som har golden som försäljningstricks. Jag räknar annonserna och kommer till att av tjugo annonser har sju golden som lockmedel. Mer än en tredjedel alltså. När det finns över 400 raser. Golden får göra reklam för energirikt hundfoder, för dietfoder, fodertillskott, vanligt hundfoder, glukosamin och en hundbur för bil. Ta en sväng förbi hundhyllorna i närmaste affär och se hur många golden det finns på diverse förpackningar av tuggpinnar, godis och foder. Rottweiler och boxer vill väl också ha mat och godis. Och har säkert lika köpstarka hussar och mattar som golden. Vem tipsar annonsörerna och reklammakarna om att det finns fler hundraser än golden? Lisbet Hundlycka på gamla dar Våra båda golden Smilla och Sigge springer lösa bland ekar, almar och höstblommande blåklockor och gamla stubbar. Nosar och njuter. Då ser jag en liten ”tant” en bit bort med en hund i koppel. Vi kopplar våra hundar för säkerhetsskull och då ropar ”tanten”: ”Tror ni era hundar vill nosa på min hund”. Ja, kanske det, tänker vi och släpper dem. Glatt springer de fram till matten och hennes lilla Jack Russel, nosar lite pliktskyldigt och går sedan tillbaka till stubbnosningen. Matten berättar att hon är 74 år och att hunden är ett halvår. Det är hennes första hund, säger hon lyckligt. Hon berättar att hennes make varit svårt sjuk och rullstolsburen i åtta år och att hon vårdat honom hemma. När han dog köpte hennes son hunden åt henne. ”Jag är så förtjust i honom och vi har det så bra,” säger hon påtagligt belåten. ”Vi går här varenda dag, och när vi kommer hem sitter hunden i soffan hos mig en stund. Han är så gullig.” Det riktigt lyser om henne när hon pratar om hunden. Vilken lycka på gamla dar! Lisbet Hur svårt kan det vara att fotografera två sittande labradorer När vi var i Kongsvinger på utställning med båda syskonen, lillebror Eddie och storasyster Passa, ville jag fotografera dem sittande tillsammans. Det är inte enkelt att få två relativt fritt uppfostrade labradorer att sitta stilla bredvid varandra. Inte ens en kortare stund. Efter att Moa försökt tillräckligt länge gav mitt dåliga tålamod sig till känna, och jag sa: ta kameran du, så försöker jag. Mina försök resulterade efter mycket bängel att en stod och en satt. Moa tog fotot nedan, och resultatet får tala för sig själv.
Vi försökte igen en stund senare och då lyckades Moa få dom att sitta och jag fotograferade. Resultatet blev aningen bättre.
Helene S
Flygfunderingar på
väg till Rom
Att lära sig att
vänta Detta kloka sättet att se på väntandet lärde jag mig av en arbetskamrat när jag arbetade på Cardiologkliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för många många år sedan. Helene S Gien, Frankrike i september 2008
Promenad med planer Planen var att vi skulle promenera den korta vägen till utställningen dagen efter, slottet låg på en höjd över staden Gien med utsikt över hela nejden.
På morgonen åt vi frukost tillsammans med Cathy och Gérard Sonntag från Frankrike och Ada och Fred Smink från Holland. De hade hundar som skulle visas på utställningen, de hade mer bråttom än vi, och frågade när vi skulle åka. Åka, sa vi, vi tänkte promenera till slottet. Någon sa, att det blir nog långt. Vi förstod inte riktigt, men det visade sig att det slott vi siktat in oss på, var helt fel slott. Slottet där utställningen skulle avhållas låg tre mil därifrån! Så det var bara att sätta sig i den lilla hyrbilen igen. Som tur är, blir det ibland lite annorlunda och inte alls som man tänkt sig! Helene S Tidig september 2008
Märkliga tillfälligheter Första gången jag hörde talas om Anette och hennes Smilla var när jag läste en artikel i Golden Nytt som Anette skrivit. Jag medverkade också i det numret av Golden Nytt. Anette heter Hell-gren i efternam och jag Hell-eberg. Anettes man och hennes Smillas husse heter Anders. Min man och min Smillas husse heter Anders. Anette bor tidvis på Valudden norr om Öregrund. Jag bodde i många år på Gräsö, öster om Öregrund. Jag tillbringade min barndoms somrar nära Valudden och var ofta hos mina gudföräldrar på just Valudden. När jag för några år sedan hälsade på Anette i hennes hus på Valudden så upptäckte jag efter ett tag att hennes tomt är mina gudföräldrars gamla tomt! Jag har sovit många nätter i det gästhus som Anette nu betraktar som sitt. Ibland ter sig livets tillfälligheter lite märkliga. Lisbet 08-09-10 Tidig september 2008
Urusel shopping Hungriga som vi alltid är, ville vi äta frukost först, sen shoppa. Båten hem lämnade Frederikshavn 08.30, så frukosten hägrade. Vi blev sittande med vacker utsikt, planer för hemsidan, massor med annat babbel och så var klockan strax efter tio, då stängde matsalen för nya gäster väntade. Vi gick iväg ner mot den nu så efterlängtade shoppingen en trappa ner. När vi kom dit, satt en stor skylt på dörren, de hade endast öppet en timme, och det var mellan 09-10. Mycket snopet för två shoppingglada kamrater. Helene S 08-09-05 Augusti 2008
Koppelbekymmer När vi gått en stund så ser jag inte min sexåriga hane. Han är bara borta. Jag ropar och gastar för full hals men ingen Lesley kommer. Jag blir lite orolig och fullkomligt vrålar hans namn då hunden som jag har i kopplet buffar på mig. Jag tittar ner och där står den försvunna hunden, i koppel. Jag hade kopplat fel hund och den jaktglada Reddy gick så fint nära mig... Anette 08-08-19 |
|
|
Arkiv kommer så småningom.